KRÖNIKA: Musen som röt

1959 gjordes en film vars titel passar in på våra stolliga knattepartier i den politiska extremistligan: Miljöpartiet och Vänsterpartiet (Feministiskt initiativ får räknas in, men de är som den galna släktingen ingen egentligen vill visa upp). Filmen heter Musen som röt, skriver Micke Carlsson.

 

Filmens handling är följande: Hertiginnan av Grand Fenwick (som är det minsta landet i världen) bestämmer sig för att det enda sättet att klara sig ur den ekonomiska knipa landet befinner sig i är att förklara krig mot USA, förlora, och därefter ta emot ekonomisk hjälp från utlandet.

Den lilla musen hade en plan: att förlora mot en stormakt för att få pengar. Vad har våra möss Miljöpartiet och Vänsterpartiet för plan?

12,61 procent av svenska folket röstade på dem i det nyligen genomförda riksdagsvalet. Miljöpartiet fick 6,89 procent av rösterna, Vänsterpartiet endast 5,72 och med detta skrala resultat anser de att de kan diktera villkoren för resten (nära 95 procent av oss) och vår framtid. De kallar det för demokrati, jag kallar det för galenskap. De är mössen som ryter.

 

Hur yttrar sig dessa knattepartiers demokrati i verkligheten? Jo, de skriker, manipulerar och ljuger. De är de minst demokratiska partierna, politiker och väljare som finns i vårt land (jämsides med de extremister vars ideologiska grund är nazismen). De gillar inte folk som inte tycker likadant som de, och ju större åsiktsavståndet blir mellan dem och deras motståndare, desto mer hatar de motståndaren.

De har gång på gång visat hur deras syn på demokrati och parlamentarisk politik är:

Att stänga ute andra från arbetsplatser, utesluta andra ur fackförbund, att hota och till och med misshandla människor är deras politiska språk. Får de tillbaka med samma mynt åker offerkoftan genast på (den är ett standardplagg för de kommunister som vänstern faktiskt är).

Knattepartiernas folk är så infernaliskt ologiska och saknar allt konsekvenstänkande att de mest liknar tonåringar (jag har läst att konsekvenstänkandet är utvecklat först vid 26 års ålder). Jag undrar om det är något medfött, denna uppenbara tankedefekt hos dem.

 

De använder bloggar, tidningar och våra statsfinansierade medier för att sprida lögner och hat. En av mina vänner, tillika SD-politiker i Sjöbo, blev uthängd på bloggen Inte rasist men.. Jag känner personen ifråga och vet att han inte är rasist, men den svenska kommunismen har faktiskt kidnappat de skattefinansierade invandrarna och använder dem som politiskt slagträ för att vinna billiga poänger.

Vänsterpartiet har skapat en konstgjord rasism i Sverige och normaliserat den. De har normaliserat förföljelse av sina politiska motståndare precis som nazisterna normaliserade förföljelse av judar, romer och homosexuella.

 

I måndags 29 september visades ännu ett prov på hur en vuxen människa i Vänsterpartiet uppför sig som ett elakt barn Rossana Dinamarca bar i riksdagen en t-shirt med texten SD = rasister.  Jag tror inte Dinamarca är ointelligent, men något slags diagnos kan sannolikt en psykolog ställa på hennes beteende. Detsamma gäller för hennes chef, Jonas Sjöstedt, som under årets Almedalsvecka visade sin parlamentariska förmåga genom att svara på en fråga om Sverigedemokraterna. Hans svar var: Skiter björnar i skogen?!

De kan ju inte sägas vara intellektuella giganter, dessa knattepartiers människor. Däremot kan de använda retoriken, svadan flödar lätt över deras läppar (som hos mytomaner) men något vettigt kommer sällan från dem. Att de själva inte ser galenskapen i sitt tänkande, sitt arroganta uppträdande och agerande förvånar mig inte (en galning ser ju inte sin egen galenskap) men att folket inte genomskådat det förvånar mig! De svenska kommunisterna liknar galningarna Stalin och Hitler allt mer. Ska de få förstöra vårt fina land ännu mer med sin galenskap? Åt helsefyr går det i varje fall nu med vårt land, demokrati och frihet.

 

Rossana Dinamarca hade mage att referera till riksdagshuset som politikens högborg för att försvara att hon bar sin t-shirt med en osmaklig och förljugen text. Hon kallar texten SD = rasister för ett politiskt budskap.

Då är mitt politiska budskap: Vänsterpartister = mördare!

Mitt politiska budskap är också: Vänsterpartister = lögnare!

Rossana Dinamarca har lagt ribban för den politiska debatten på en 11-årings nivå.

Vilket föranleder mig att även föra ut mitt politiska budskap: Vänsterpartisters mentala ålder = 11 år.
Kan man polisanmäla mina politiska uttalanden? Nej, de är ju sanna, som Dinamarca själv uttryckte det om sitt omogna utspel. Politiska manifestationer är för övrigt, såvitt jag vet, förbjudna i plenisalen. Dinamarca har alltså brutit mot ett förbud, men det gör kommunister gärna.

 
Likheterna mellan de två mössen Mp och V är oförmågan att se konsekvenserna av sin egen stolliga politik, att de skamlöst ljuger om sin största politiska motståndare SD och att de inte har respekt för folket. Mer än något annat är de diktatorer, och likt alla sådana är deras vapen hot, våld och propaganda.

Skillnaden mellan de två mössen är att Miljöpartiet är relativt tysta i sitt pipande, medan Vänsterpartister hörs och syns överallt. Det är vänstern som slåss, stör Sverigedemokraternas möten och arbetsplatsbesök och på internet hatar andra. De är musen med storhetsvansinne och fet mage. Men den som hörs och syns är inte den farligaste musen, den farligaste är den tysta, den som smyger in galenskapens normer i vårt samhälle. För galenskapen är på väg att normaliseras i vårt land, likt den galenskap vi vet normaliserades i Sovjetunionen med satellitstater, eller likt den galenskap som normaliserades i Nazityskland.

 

När Rossana Dinamarca står i riksdagens plenisal iförd en t-shirt som normaliserar hån och lögn av ett politiskt parti och dess väljare, ser jag inte enbart en förtroendevald politiker som beter sig synnerligen vulgärt. Jag ser även skuggan av en liten vrålande man med mustach och sned lugg som normaliserade förföljelse och mord på andra. Jag ser förföljelse av folk normaliseras. Jag ser hatet normaliseras. Jag ser rasismen normaliseras.

Om dessa möss inte hade den största megafon som finns (medierna) hade ingen hört dem. Då hade deras verkliga röst varit ett pip i luften, och vårt land hade blomstrat. Dessa möss har inte förklarat en stormakt krig, de har förklarat sitt eget land krig. De har förklarat det svenska folket krig.

 

En mus som röt var Hitler. Han tilläts växa till ett monster och cirka 60 miljoner människor dog i ett världskrig. Nu ser vi de pipande mössen i Sverige växa till monster. De förstör vårt land.

Det är dags att se Vänsterpartiet och Miljöpartiet för vad de är: Möss som ryter i megafon.

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".