KRÖNIKA: En färgblind lag lika för alla

Skillnaden mellan Sverige och USA är markant när det gäller grundlagen och rättssystemet. I Sverige finns lagen om Hets mot folkgrupp som inskränker yttrandefriheten och särbehandlar vissa grupper, vilket betyder att andra grupper diskrimineras. I USA finns ingen sådan lag eftersom yttrandefriheten är fastslagen i First Amendment och nu har också positiv särbehandling blivit olagligt, skriver Björn Norström.

Affirmative Action i USA är en lag som stiftades på 1960-talet och tillåter positiv särbehandling av vissa grupper baserat på etnicitet och kön trots att individen i fråga egentligen inte är kvalificerad eller har rätt meriter. Detta har lett till att andra kandidater som är betydligt mer kvalificerade och har bättre meriter diskriminerats på grund av fel hudfärg eller kön som regel är det vita kandidater som valts bort.

För ett antal år sedan började vita amerikaner stämma organisationer som praktiserade Affirmative Action. Universiteten har systematiskt använt Affirmative Action för att öka mångfalden bland de sökande. Flera rättsfall har dock hamnat i amerikanska Högsta domstolen, som nu slutgiltigt slagit fast att diskriminering faktiskt är olagligt, även när vita diskrimineras.

 

Det prestigefyllda University of Michigan har ett poängsystem för att sålla ut kandidater som ansökt till universitetet. För att få in fler etniska minoriteter lade universitetet till 20 extrapoäng på alla ansökningar från människor ur minoritetsgrupper. Med andra ord blev rätt hudfärg en direkt merit. Vita kandidater missgynnades, svarta och latinamerikaner gynnades.

Jennifer Gratz och Patrick Hamacher, två vita studenter, var bland de missgynnade och stämde därför i slutet av 1990-talet universitetet. 2003 avgjorde Högsta domstolen målet och fastslog att det är olagligt för universitet att dela ut extrapoäng för hudfärg. HD konstaterade att vita sökande hade diskriminerats och att Affirmative Action bröt mot den amerikanska konstitutionens 14th Amendment att alla ska vara lika inför lagen och behandlas lika oavsett etnicitet.

 

Redan innan detta domslut kom hade olika delstater stiftat egna lagar, vilket delstater i USA har rätt att göra, som förbjöd Affirmative Action. De nya lagarna utmanades omedelbart i domstol av de minoriteter som positivt särbehandlats, men nu skulle behandlas på samma villkor som vita amerikaner.

En av de delstater som efter en folkomröstning 2008 stiftade en egen lag var Michigan. Men trots lagen och trots att den amerikanska Högsta domstolen beslutat att vita inte får diskrimineras, fortsatte University of Michigan att positivt särbehandla minoriteter för att öka mångfalden på universitetet.

Lagen i Michigan gick därför till Högsta domstolen, som helt nyligen fastslog att delstatslagar som förbjuder positiv särbehandling av minoriteter skyddas av konstitutionen. Alltså, positiv särbehandling i USA är nu förbjuden på tre olika sätt: 14th Amendment, delstatslagar och beslutet i Högsta domstolen.

 

Problemen med positiv särbehandling i USA har inte bara varit juridiska utan även praktiska, inte minst på universiteten. Samtidigt som elever som egentligen inte är kvalificerade har antagits till universiteten, har andra betydligt mer kvalificerade elever fått nobben. Förutom diskrimineringen har man fått problem med att många elever ur minoritetsgrupper hoppat av eftersom många av dem antagits bara på grund av sin etnicitet. De har inte potential att klara högre studier, vilket man egentligen visste genom deras tidigare akademiska meriter i form av betyg och högskoleprov.

Statistiken visar att 66,3 procent av de asiatiska studenterna i USA tar sina universitetsexamina inom sex år, 59,9 procent av de vita studenterna, 48,2 procent av de latinamerikanska studenterna och bara 40,6 procent av de svarta studenterna. Det betyder alltså att just de minoriteter som kvoterats in hoppar av sina högre studier betydligt oftare än grupper som inte kvoterats in.

 

Det intressanta är att samma rangordning gäller för de olika gruppernas skolresultat i grundskolan och gymnasiet. Där presterar asiater bäst, följda av vita elever, därefter latinamerikanska och sist kommer svarta. Tillgängliga data visar alltså att vissa grupper presterar sämre genom hela skolsystemet, trots att eller just på grund av att de blir positivt särbehandlade. Och eftersom asiater rankas högts i all utbildningsstatistik kan man inte påstå att systemen är rasistiska.

En anledning till att färre svarta och latinamerikanska studenter tar sin universitetsexamen är just att många av dem kommit in på universiteten på grund av sin etnicitet och inte sina meriter. Det är nämligen inte etniciteten som skriver tentorna och uppsatserna. Man kan därför hävda att minoriteter som antagits till universitet genom Affirmative Action har försatts i en situation där många av dem misslyckas. Med andra ord är det samma lag som hjälper dem in på universiteten som leder till att de misslyckas. Särbehandlingslagen har alltså en kraftigt negativ effekt för många enskilda individer inom minoritetsgrupper i USA.

 

Att kvotera in elever efter hudfärg visar sig nu inte bara vara olagligt i USA, det visar sig också att andelen som inte klarar högre studier är högst bland de minoriteter som kvoterats in. Det har alltså tagit USA, ett land där mångkulturen varit ett faktum under lång tid, mycket tid och möda att slutligen komma fram till att positiv särbehandling inte är rätt väg att gå, ur flera aspekter.

Sverige står däremot och stampar på samma plats där USA har stått under lång tid. Sverige har gått 60 år tillbaka i tiden som ett direkt resultat av den växande och utbredda mångkulturen, eftersom landet inte vet hur man ska hantera mångkultur. Sverige verkar gå i precis samma fällor som USA, vilket vi redan ser genom etniska invandrarkravaller och positiv särbehandling baserat på hudfärg, kultur och religion. Detta skapar bara nya och större problem.

 

Sverige som stoltserar med att vara progressivt visar sig i områden som berör mångkultur vara extremt regressivt och omoget. Jag hoppas det inte tar Sverige lika lång tid som det tagit USA att komma fram till att all form av särbehandling och diskriminering är oacceptabel oavsett hudfärg, religion, kön eller kultur. Lagen ska alltid vara färgblind och lika för alla.

 

Källor:

http://en.wikipedia.org/wiki/Gratz_v._Bollinger

http://en.wikipedia.org/wiki/Affirmative_action

http://www.nytimes.com/2014/04/23/us/supreme-court-michigan-affirmative-action-ban.html?_r=0

http://www.clevelandfed.org/research/economists/hinrichs/affactionbans-collegegradrates.pdf

http://en.wikipedia.org/wiki/Fourteenth_Amendment_to_the_United_States_Constitution

http://www.d-intl.com/2014/02/07/stora-skillnader-i-skolresultat-mellan-olika-raser/