LEDARE: Rapport från sorgebarnet Malmö stad

Medan Malmö stad håller på att gå under av ett ständigt inflöde av nyanlända invandrare och en kommunal ekonomi som skulle rasa samman utan fyra miljarder i bidrag från övriga Sverige, så ägnar sig politikerna åt flumsaker som socialt hållbar utveckling, jämställdhetsintegration, antidiskriminering.
Jag vet inte vad det är, säger en sekreterare på en av avdelningarna. Det är politikerna som har hittat på det.

Man skulle kunna föreställa sig att mumbo jumbo som socialt hållbar utveckling vore något för en kommun som badade i pengar och vars politiker och tjänstemän därför kunde ägna dagarna åt finlir med tjusiga ord. Men sanningen är att Malmös ekonomi är katastrofal.

Som nationalekonomen Tino Sanandaji skrev i en krönika i webbtidningen Realtid i går:

Malmö är i viss mån en ideologisk experimentverkstad för vänstern, jämförbar med Nacka och Solna för borgerligheten. Det gäller inte minst nya vänsterströmningar. Malmö präglas mer av genuspiloter, intersektionalitet och normkritisk barnfilm än av traditionell betongsocialism.
Den praktiska modell som Malmö valt är höga skatter och en aktivistisk offentlig sektor. Runt 27 procent av alla anställda i Malmö jobbar för kommunen, vilket är en och en halv gånger riksgenomsnittet. Stadens arbetsmarknadsprogram, sociala satsningar och integrationsprojekt är omfattande till antalet.

 

Malmös skatteintäkter från invånarna är tio miljarder kronor, vilket inte på långa vägar räcker för att driva denna koloss. Varje år mottar Sveriges tredje största stad fyra miljarder extrakronor från det så kallade skatteutjämningssystemet. Som Tino Sanandaji påpekar får Malmö nu lika mycket i kommunalt utjämningsbidrag som hela Övre Norrland, en region med betydligt fler invånare.
Man kunde då tänka sig att Malmöpolitikerna därför skulle vara ödmjuka och skämmas en smula över hur illa det går. Men tvärtom. I budgeten för 2014 skryter de rödgröna:

Malmö har genomgått en stor förändring och kommit stärkt ur den som en ung, modern och global kunskapsstad. Våra ansträngningar att skapa en socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar stad har påtagligt ökat många Malmöbors livskvalitet.

Som Malmöbo ber jag att få protestera mot denna beskrivning. Malmö är ett sjunkande skepp där våldsvänstern tagit över hela stadsdelar (exempelvis Möllevången) och vanliga fredliga svenskar flyr staden. Detta konstaterade kommunen redan 2005, men struntar högaktningsfullt i vilket. Vad ska man med arbetande, skattebetalande gammelsvenskar till när man kan få ännu mera kostsam mångkultur?

 

Tino Sanandaji skriver träffande att en anledning till att ledningen i Malmö inte har utkrävts större ansvar är en spridd form av Malmöfatalism. För den som inte känner Malmö och Malmöborna kan denna fatalism bäst beskrivas med uttrycket ah va då då? Malmöbon rycker på axlarna som om inget egentligen betyder något.

Här kommer ett underhållande exempel på fatalismen. Dispatch Internationals medarbetare ringde upp Malmö stads växel för att få prata med Cecilia Bengtsson.

Växeln: Cecilia Bengtsson. Hon är enhetschef på avdelningen för Socialt hållbar utveckling.

DI: Aha, har ni även en avdelning för icke hållbar utveckling?

Växeln: Njae Hon ansvarar också för Välfärdsavdelningen.

DI: Vad är det för något?

Växeln: Ja du, jag vet knappt vad det står för.

 

Därefter kopplar telefonisten oss till en sekreterare på stadskontoret:

DI: God morgon, jag heter Allan Persson.

Sekreteraren: Jaha.

DI: Vadå jaha? God morgon säger man väl?
Sekreteraren: God middag är det väl snarare. Varför ringer du mig?

DI: Ja, jag slog kommunens nummer på min telefon och sökte Cecilia Bengtsson.

Sekreteraren: Ja, hon är upptagen, ja.

DI: Växeldamen sa att hon är enhetschef på avdelningen för Socialt hållbar utveckling.

Sekreteraren: Det stämmer.

DI: Och kopplad till Välfärdsavdelningen, vad är det förresten?
Sekreteraren: Såna där frågor får politikerna svara på. Det är de som hittat på namnen, inte vi som jobbar här.

DI: Jag förstår.

Sekreteraren: Eller så är det förvaltningschefen som hittat på det. Jag vet inte om det varit uppe i fullmäktige eller hur namnet kom till. Men jag kan säga så här mycket att inom Välfärdsavdelningen har vi tre enheter: Vård och omsorg, Individ och familj samt den tredje som har hand om jämlikhet jämställdhet heter det, och jämställdhetsintegrering.

DI: Vad är det?

Sekreteraren: Ja alltså att män och kvinnor ska ha lika rätt till allt möjligt och även andra grupper.

DI: Har de inte det i dag?
Sekreteraren: Nja, det får du inte fråga mig om. Det är politikerna som har bestämt att det ska finnas en jämställdhetsberedning.

DI: Men om de har det jämställt i dag varför ska man då

Sekreteraren: Men det har man inte, inte tillräckligt.

DI: I vilket avseende då?

Sekreteraren: Ja, det vet inte jag, jag jobbar inte med de frågorna. Jag är inte så insatt i det, jag jobbar inte med några speciella frågor.

DI: Nähä, så då kan du inte någonting om någonting?

Sekreteraren: Njae, inte så mycket. I så fall får jag ju hänvisa till dem som arbetar med de här frågorna.

DI: Jaja, men du har lön i alla fall?

Sekreteraren: Ja, jo, det har jag. Du kan gå in på Malmö stads hemsida malmo.se. Där kan man läsa om jämställdhetsintegrering och antidiskriminering.

DI: Har man stora diskrimineringsproblem i stan nu, eller?

Sekreteraren: Ja, det kan man väl eh kanske säga.

DI: Vem är det som diskriminerar vem?

Sekreteraren: Ja eh, haha, det kan jag inte uttala mig om. Men gå du in på hemsidan och sök på social hållbarhet så får du nog mer kött på benen. Gå in där och titta.

DI: Ja, vi får väl hoppas på en harmonisk framtid?

Sekreteraren: Ja, hmm, men som sagt, gå in på hemsidan.

DI: (Suck). Jag blev så trött.

Sekreteraren: Jaja. Mmm. Går det bra att avsluta samtalet nu då, eller?

DI: Ja, det ska vi väl klara av. Du får ha det så gott.

Sekreteraren: Jaja, tack. Hej.