KRÖNIKA: Västvärlden måste välja Israels sida

Västvärlden måste aggressivt byta strategi genom att obetingat välja Israels sida i konflikten, och samtidigt ställa hårda kvar på palestinierna. Ett erkännande av Israel är nämligen palestiniernas enda hopp.

Jag kan helhjärtat förstå alla dem som i dag springer runt och skriker: Free Gaza. Jag är helt enig, och även om det fattas två ord för att göra slagordet perfekt, nämligen från Hamas, så känner jag äkta och innerlig medkänsla med de stackars arabiska palestinierna.

Mitt och alla anständiga människors hjärta blöder för de oskyldiga män, kvinnor och barn som i dessa dagar lider så ofattbart under kriget mellan Israel och Hamas i Gaza. Det palestinska folket är en innovation som historien har lämnat i sticket.

Rätt ska vara rätt. Det är inget nytt i detta. Palestinierna har svikits av i stort sett allt och alla, ända sedan 1948:

De har först och främst svikits av sin klan- och stamkultur och sin religiösa ideologi, dessa ting som med modersmjölken förhindrar dem att omfamna modernitet i allmänhet och judar i synnerhet.

 

De har dessutom även svikit sig själva genom att konsekvent välja korrupta och odugliga ledare, vilket med tiden skapade grogrund för att islamistiska galningar uppnådde sympati, legitimitet och makt eftersom den vanlige palestiniern i sin desperation inte hade någon annanstans att vända sig.

De har svikits av sina så kallade arabiska bröder, som ända sedan 1948 har satt dem i flyktingläger i stället för att integrera dem i sina samhällen.

Palestinierna har i snart 70 år varit de dysfunktionella och cyniska arabiska staternas politiska gisslan i kampen mot den hatade judiska staten.

I ännu högre grad har de svikits av det internationella samfundet med FN i spetsen. FN valde att inrätta UNWRA och undanta palestinierna från gällande regler för flyktingar, och att i stället ge dem och deras efterkommande släktled status som evighetsflyktingar vilket i sin tur legitimerade ovan nämnda arabiska svek och låste fast dem i en evig statslös offerroll.

 

De är totalt svikna av Västvärldens progressiva vänsterflygel, som aldrig har förstått ett smack av Mellanösterns verklighet och därför aldrig har ställt några krav på palestinierna utan i stället behandlat dem som dumma barn. Ett klassiskt och skrämmande exempel på de låga förväntningarnas rasism, som är så karaktäristisk för den självhatande västliga vänsterflygeln.

Vänsterflygeln i Väst har till obotlig skada för alla parter systematiskt backat upp Israelhatet genom att bland annat monomant fokusera på bosättningarna på Västbanken. Som om det skulle bli fred bara det inte fanns några bosättningar. Detta odlade hat betyder att en tvåstats-lösningen ligger långt i framtiden, eftersom Israel naturligtvis inte vågar släppa kontrollen över de omstridda områdena i Judéen och Samarien (Västbanken) utan massiva säkerhetsgarantier. Något de aldrig kan få, och aldrig skulle lita på om de fick dem.

 

Gaza är det bästa skräckexemplet för israelerna på vad som händer när de lämnar land för fred till palestinierna.

Kriget i Gaza är en fullständig katastrof för alla parter. Israel har absolut inget val. Av uppenbara orsaker är de tvungna att försvara sig mot den dödskult som regerar Gaza.

Ju längre detta försvar drar ut på tiden, ju mer hycklande internationellt fördömande som möter den lilla judiska staten, desto mer immunt blir Israel för kritik och desto fler framtida fiender skapar de.

Hamas kommer aldrig att ge upp i Gaza eftersom det skulle betyda att allt det spillda blodet har varit förgäves, och de skulle mista de få rester av legitimitet de kan ha kvar i den befolkning som de terroriserar och håller som gisslan i sin apokalyptiska agenda.

 

Israel står därför inför en olöslig situation. De kan fortsätta kriget i syfte att utplåna Hamas och sätta in antingen Fatah eller en internationell fredsbevarande styrka i Gaza. Att sätta in Fatah löser ingenting, eftersom organisationen är minst lika hatad bland vanliga palestinier i Gaza som Hamas är, och en fredsbevarande styrka är bara kortsiktig damage control som inte för en verklig fred närmare.

Det finns två alternativ till ovanstående scenarier. Det ena är att stoppa krigshandlingarna innan Hamas är tillintetgjorda, vilket bara betyder att hela tragedin har satts på stand by tills nästa gång dödskulten har tillräckligt med vapen för att gå i krig. Det andra är att eliminera Hamas och återockupera Gaza under en längre period, tills området är helt demilitariserat. Men det hjälper inte heller eftersom Israel blir tvunget att bevara blockaden den dag de drar sig ur.

 

Det vi bevittnar är en modern och tragisk version av de gamla grekiska berättelserna om Herakles och Hydran, och Theseus och Minotauren.

Den moderna versionen är så oändligt tragisk eftersom Israel inte, som Herakles, kan hugga av det mittersta huvudet på den palestinska hydran. Detta huvud består nämligen i den moderna versionen av en cocktail av kulturellt och religiöst betonad giftig antisemitism, kombinerad med en efterföljande och omsorgsfullt odlad falsk berättelse om orsakssambanden bakom konflikten.

Parterna är därför fångade i en dödsdans utan slut. Fångade i en minoisk labyrint där det inte finns någon Ariadne som kan ge Israel den tråd som gör att israelerna kan döda den palestinska varianten av Minotauren och komma ut med livet i behåll.

Situationen är fullständigt hopplös. Parterna kan inte själva etablera förutsättningarna för fred. De måste ha hjälp utifrån. Och här ser det lika hopplöst ut eftersom Västvärlden inte förmår definiera den enda strategi som fungerar. Dessutom är de fortfarande handlingsförlamade på grund av brist på insikt i den arabiska världen, på grund av oljeberoendet och på opportunistiska inrikespolitiska förhållanden.

 

Och vad är det då för en strategi som fungerar? För det finns faktiskt en lösning. Den är förvisso mycket, mycket osannolik och mycket illusorisk eftersom den kräver att Västvärlden stenhårt och utan att darra på manschetten ögonblickligen får FN att avveckla UNWRA och förklarar för palestinierna att Västvärlden från och med nu obetingat står på Israels sida. Utan att gå som katten kring het gröt.

Ge palestinierna ett enkelt val: Fortsätt leva i det helvete som ni och era arabiska bröder har skapat eller erkänn den judiska staten. Nu. Och i all framtid. Acceptera att Israel har kommit för att stanna. Lär av judarna. Omfamna dem. Älska livet, inte döden.

Ett erkännande av Israel är palestiniernas enda hopp om en anständig tillvaro. Palestinierna behöver bara räcka ut handen och be om fred. Så kommer freden. Med det samma. Och inte bara fred, utan också välstånd och modernitet.

Jeppe Juhl, journalist och tv-producent

 

 

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".