DEBATT: Gazakriget står mellan civilisation och barbari

Charlotta Johansson är en värdig diskussionspartner. Därför vill jag berätta för henne om några bortglömda nyanser i det aktuella kriget mellan Hamas och Israel.

I motsats till vad Charlotta Johansson kanske tror, hyser jag en viss respekt för henne. Det gör jag för att hon, som en av de få som vill diskutera tidens stora frågor, uppträder som den hon är: Hon heter Charlotta och jag heter Lars.

Jag vet alltså vem jag har att göra med. Det är betryggande för jag hatar att föra samtal med folk som gömmer sig under beteckningar som Kurt B, Kvinnan från mossen eller Svensken. Vem vet om de över huvud taget finns?

Som det heter i en gammal dansk sång om Holger Danske (det är han som sitter på Kronborgs slott och påstås ha varit en av Karl den Stores bästa män): Når mænd jeg kasted min handske, opslog jeg min ridderhjelm. De så jeg var Holger Danske og ingen formummet skælm.

[När för män jag kastade min handske, lyfte jag också min riddarhjälm. De såg att jag var Holger Danske och ingen förklädd skälm.]

Det är inte Charlotta heller, så låt oss korsa våra svärd.

 

I sitt senaste inlägg i Dispatch International uppmanar Charlotta Johansson oss till att nyansera bilden av konflikten mellan Israel och dess grannar.

Det är jag med på och jag tycker att vi ska glömma diskussionen om gamla tider och vem som har historisk rätt till landet mellan Jordanfloden och Medelhavet. Vi blir ändå inte eniga, utan tappar bara bort oss i meningslösheter.

Låt oss därför nyansera bilden av det aktuella kriget.

 

Om vi ser på de senaste dagarnas händelser, blir vissa fakta uppenbara för oss.

Israel gör sitt bästa för att undvika civila offer, medan Hamas på måfå avfyrar raketer mot Israel utan minsta hänsyn till vilka de träffar. De träffar visserligen inte särskilt många, eftersom israelerna har ett effektivt försvarssystem i form av Iron Dome, men det låga dödstalet i Israel beror inte på att Hamas försöker begränsa de civila förlusterna.

Israel har naturligtvis både en rätt och en plikt att försvara sig på bästa möjliga sätt, när det blir angripet.

Men när det handlar om den judiska staten, gäller tydligen andra regler. Då talar man inte om angrepp och försvar, utan om en ändlös våldsspiral och antyder därmed indirekt att båda parter Hamas och Israel bär ett lika stort moraliskt ansvar för konflikten.

 

Men är det sant? Nej, säger den framstående amerikanske kommentatorn Charles Krauthammer, och det kan knappast uttryckas bättre än han gör:

Sällan har den internationella politiken visat en sådan moralisk klarhet. Alla vet att Hamas startade detta minikrig. Och alla känner till det motiv som Hamas stolt medger: Utplånandet av Israel och dess judar.

Krauthammer avvisar å det bestämdaste påståendet om att våldet är ett resultat av en israelisk ockupation och blockad av Gaza:

För mindre än tio år sedan kunde internationell teve visa hur den israeliska armén drog ner ståndaktiga bosättare från taken på synagogorna, medan Israel körde ut sina medborgare, drog bort sin militär och överlät varenda tum av Gaza till palestinierna. Det fanns inte en enda soldat, inte en enda bosättare och inte en enda israel kvar i Gaza.

 

Dessutom försökte Israel hjälpa Gazas ekonomi genom att lämna kvar 3 000 växthus och gav alltså Gaza möjlighet att odla frukt och blommor för export. Israel öppnade också gränsövergångarna och försökte främja handeln.
Och vad blev svaret från Gazas palestinier? Krauthammer vet:

Först rev de växthusen. Därefter röstade de på Hamas. Efter det, i stället för att bygga upp en stat med de nödvändiga politiska och ekonomiska institutionerna, använde de merparten av ett decennium åt att omvandla Gaza till en militärbas fylld av terrorvapen för att föra ändlösa krig mot Israel.
Hamas har medvetet placerat dessa vapen i skolor, sjukhus, moskéer och privatbostäder i avsikt att utsätta män, kvinnor och barn för risken att dö när Israel går till motangrepp.

 

Under den aktuella konflikten har Israel gång på gång varnat civilbefolkningen i Gaza om att utrymma tills den israeliska militären oskadliggjort Hamas vapenarsenal. Hamas har svarat genom att uppmana sin egen befolkning att uppträda som mänskliga sköldar.

Efter att Israel beslutat sätta in landstyrkor i Gaza, upptäckte FN plötsligt att det hade gömts raketer i en av de skolor som världsorganisationen driver i Gaza. De vill få oss att tro att de inget visste om detta.

Det är en krigsförbrytelse. Ingen krigförande part får gömma sina soldater eller sina vapen bakom civila.

 

Har jag nyanserat tillräckligt? Nej, det kommer mera.

När israeler på bestialiskt vis mördade en palestinsk tonåring, fördömdes detta å det skarpaste av en enig press och regering. De skyldiga blir ställda inför rätta och kan se fram emot att tillbringa resten av sina liv i fängelse. När palestinierna kidnappar och mördar tre israeliska tonåringar, framhävs de som föredömliga exempel.

Eller klicka in på den utmärkta israeliska, engelskspråkiga tv-kanalen I24 News, som har levererat en formidabel täckning av hela det aktuella kriget.

Här rapporterar man inte bara om de civila offren för israeliska angrepp. Studioreportrarna och kommentatorerna beklagar även dessa förluster.

Här inbjuder man också palestinier från Västbanken och Gaza för att kommentera situationen och framföra sina anklagelser mot Israel.

Och här får israeliska kritiker av statsminister Benjamin Netanyahus politik och den israeliska arméns framfart fritt spelrum. Mitt under ett krig!

 

Så agerar en civiliserad stat.

Gazakriget står mellan civilisation och barbari.

Behöver vi fler nyanser?

 

Jag återkommer i morgon med några betraktelser om möjligheten för varaktig fred mellan Israel och dess arabiska grannar.

 

Danska

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".