RECENSION: Därför kunde Scheike ostört våldföra sig på barn

Magnus Utviks bok Tuktad till frihet om sexsektens ledare Hans Scheike är en skakande redogörelse om manipulativa personers agerande. Men författaren borde ha lyft fram kändisarna som möjliggjorde övergreppen, skriver Patrik Nyberg.

1988 skrevs spaltmeter om Hans Scheike och hans kvinnor. Då hade tre barn rymt från deras gård och avslöjat övergreppen som pågick där. Medierapporteringen var givetvis fördömande mot sekten, men med åren har Scheike kommit att ses som en harmlös och udda figur och det är det Utvik vänder sig emot.

En av de flickor (nu 39 år) som rymde från lägret 1988 berättar att hon känner en djup besvikelse över att vanligt folk och media har glömt eller struntar i det, syftande på sektens sexuella övergrepp på barn. Hon kritiserar Kanal 5s program Outsiders där Scheike och hans kvinnor firade Glad Pisk.

 

Att Hans Scheike och kvinnorna runt honom kommit att betraktas som ofarliga New Age-kufar är märkligt med tanke på deras agerande mot värnlösa barn genom åren. Exempelvis 8-åriga Moa som var där 1978. Han slog henne med riset, nedtill, lite på benen och över ryggen. Det sved och gjorde otroligt ont Han kissade över hela kroppen och i håret.

Utvik är uppenbart tagen av sitt ämne. Han visar tydlig sympati för alla de flickor som utnyttjades av sekten. Tuktad till frihet är ett skakande dokument som inte lämnar läsaren lång tid efter att man lagt ifrån sig boken. Mitt betyg blir fyra av fem möjliga. För att ha nått upp till en femma skulle Utvik gått djupare i sina avslöjanden av Scheike.

Till exempel borde han ha tagit med något om de kända personer som lyfte upp Scheikes grafologi till stort vetande. Exempelvis använde sig Leif Boork, som då var tränare för Djurgårdens IF Hockey, av Scheike. I tidskriften 3 Nio Nio från 1984 kan man läsa att grafologen Hans Scheike är en av dem som Boork tar till hjälp för att få kunskap om sina spelare.

Scheike/Boork

 

Övergreppen på barn kunde pågå ostört under många år. Förklaringen kan vara att det under 1970- och 1980-talen fanns en övertro på världsfrånvända analyser av personer inom New Age-miljön. Många trodde att det fanns positiva saker med Janovs primalskrik och Scheikes risterapi. Genom att inte namnge kända personer som frotterade sig med Scheike minskar förståelsen för hur den destruktiva sekten ostört kunde våldföra sig på små flickor under många år.

Utvik borde ha lyft fram de personer som såg Scheike som en guru och därmed beredde vägen för övergreppen. Men det som är otänkbart nu lyfte den tidens skönandar fram som progressivt.

 

Några exempel på dåtidens syn på barn och sexualitet:

När samhället ser ut som beskrivits i ovanstående blir det mer begripligt hur sexsekten kunde undgå upptäckt under så lång tid. När det onormala upphöjs till eftersträvansvärt och progressivt blir det så och de som fick betala priset den gången var barnen.

Magnus Utvik: Tuktad till frihet. Historien om Hans Scheike och hans kvinnor
Norstedts