DEBATT: En nyanserad bild av Palestina

Lars Hedegaard skrev snabbt ett svar på mitt debattinlägg om vad jag upplever vara en ensidig bild av Palestinakonflikten. Svaret rymmer en mängd felaktigheter, inte i första hand om konflikten som sådan, utan om mig som person, vilket kan tyckas märkligt då det inte är jag, utan Palestina, som borde vara föremål för debatten. Jag känner mig därför tvungen att svara på Hedegaards svar, för att nyansera hans påståenden om mig.

Till att börja med: min underliggande uppfattning är inte att staten Israel inte borde existera. Ingenstans ger jag uttryck för en sådan uppfattning. Med tanke på hur situationen i Mellanöstern utvecklats är en tvåstatslösning, enligt min mening, det enda möjliga. Vidare är jag inte sur över att Israel åtnjuter en viss sympati. Jag är däremot intresserad av diskussion och nyanserade perspektiv.

Mycket av den propaganda som de senaste dagarna har delats i sociala medier till stöd för Israel har givit en direkt felaktig beskrivning av situationen (jag tänker då särskilt på föreställningen att Israel givit bort landområden i utbyte mot fred). Jag hävdar heller aldrig att Israel direkt bär skulden till Hamas agerande i den aktuella konflikten, mitt ursprungliga inlägg syftade främst till att balansera bilden av konfliktens historia. En historia Hedegaard menar att jag borde läsa på bättre om.

Det stämmer att det funnits en kontinuerlig judisk bosättning i Israel under 3000 år. Det har också funnits kontinuerliga bosättningar av andra folkgrupper i området minst lika länge. Det vanliga är att man benämner alla dessa som araber i dag, då de efter lite mer än tusen år under arabiskt och ottomanskt välde anammat det arabiska språket och kulturen. En majoritet är även muslimer.

Flera av de araber som bor i Israels västra delar lär emellertid, trots att de alltså talar arabiska, härstamma från araméerna. Min poäng med detta är inte att man borde genomföra skallmätningar och DNA-tester för att utröna vem som var där först, utan snarare att det är omöjligt att argumentera baserat på ett sådant resonemang då Palestina vid tiden för den arabiska invasionen bestod av flera mindre folkgrupper som sedan blandats. Även Assyrier menar att de härstammar från Israel: med Hedegaards resonemang torde även de ha exklusiv rätt till en statsbildning i området.

Det som är intressant är alltså inte vem som var där först. Eftersom detta emellertid är ett återkommande argument valde jag att ta upp staten Israels historia och det faktum att Gaza aldrig tillhört någon av de judiska statsbildningarna i området som en parentes. Vad gäller den palestinska identiteten och nationalkänslan är det också korrekt att någon palestinsk nationalism, såsom vi i väst är bekanta med ordet nationalism, inte existerade före delningen av området och 1948 års stora utvandring. Helt enkelt för att en sådan inte behövdes tidigare då de palestinska arabernas besittningsrätt till sina hus och byar varit relativt ohotade.

Det fanns ingen svensk nationalism före 1800-talet heller. Det gör emellertid inte Sverige till ett land som för den sakens skull tillhör alla.

 

Vidare bör man skilja på politisk palestinsk nationalism och palestinsk identitet. Naturligtvis utvecklade palestinierna under de tusentals år de levde i det specifika område som kallades Palestina kulturella särdrag och traditioner som skiljde sig från andra arabiska folkgrupper. Det finns exempelvis en palestinsk arabisk dialekt. Vad som är än mer viktigt är att palestinska jordbrukare som levt i samma byar och på samma gårdar i generationer, och därmed kommit att utveckla starka band till just dessa byar och gårdar, bokstavligt talat blev utkörda ur sina egna hem av israeliska militärer under första kriget 1948.

I en sådan situation är juridiska nationalstatsgränser och medborgarskap, för den som drivs på flykt, troligtvis sekundärt. Att förneka att det finns arabisktalande folkgrupper med historisk anknytning till Palestina är lika illa som att förneka att det finns några svenskar. Om man sedan väljer att kalla dessa folkgrupper för palestinier, palestinska araber eller vad man nu önskar är av mindre betydelse.

Vidare glömde jag inte att nämna att krigsutbrottet vid den ursprungliga delningsplanen initierades av omkringliggande arabstater. Det står klart och tydligt i texten jag skrev. Att blockaden av Gaza inte bara hindrat import av militära medel, utan även av livsmedel och mediciner, är fakta. Om man sedan tycker det är en korrekt metod för att underminera Hamas eller inte är en annan sak. Faktum kvarstår dock att blockaden påverkar levnadsstandarden i området.
Hedegaard avslutar med ett skämt (jag förstod inte riktigt vad som menades med den meningen), där han först angriper mitt påstående om att Israel inte givit något stöd till Syrien i kampen mot den islamistiska terrorismen, för att sedan bekräfta påståendet och ge mig rätt. Israel har alltså inte bistått Assad i kampen mot terrorism, trots att detta troligtvis hade underlättat ett upplösande av Hamas. Hedegaard menar att detta antagligen beror på att folk som Charlotta Johansson i så fall skulle varit de första att anklaga Israel för att blanda sig i arabernas interna affärer och för att stödja blodbesudlade tyranner.

 

Jag förväntar mig inte att Hedegaard ska ha läst någonting som skrivits på Motpol, eller på annat sätt tagit del av den utrikespolitiska diskussionen inom den europeiska nya högern. Det betraktas dock som hyfs att, om man planerar att tillskriva någon åsikter, åtminstone ta reda på vilka åsikter personen i fråga faktiskt har. Hade Hedegaard gjort det hade han säkert märkt att jag inte betraktar Assad som en blodbesudlad tyrann utan tvärtom uppmärksammat den syriska regeringens insatser i kampen mot islamismen (en islamism som i just detta fall sponsras ekonomiskt av Israels allierade USA, och Saudiarabien). Hade Israel bistått Syrien i detta hade kanske konflikten om Golanhöjderna kunnat lösas, och staten Israel hade då fått sitt första erkännande från en arabstat.

Avslutningsvis vill jag tacka Dispatch International för att de publicerat mina texter, och jag hoppas att vi tillsammans kan fortsätta bygga ett levande debattklimat där olika åsikter kan komma till tals, utan att vi raljerar och tillskriver varandra åsikter vi aldrig givit uttryck för.

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".