Den demografiska vintern är här

Om vi vill överleva måste kärnfamiljen återupprättas och barnens välbefinnande sättas före de vuxnas lycka

Med tanke på befolkningsexplosionen vi närmar oss åtta miljarder människor på jorden skulle man inte kunna tro det, men i hela världen föds just nu allt färre barn. I filmen Demographic Winter The decline of the human family från 2011 förklaras fenomenet:

Befolkningsexplosionen beror inte på att vi har börjat föröka oss som kaniner. Den beror uteslutande på att vi har slutat dö som flugor, säger Nicholas Eberstadt på Harvard University.

Samtidigt som människor lever allt längre sjunker fertilitetsfrekvensen oroväckande, på 50 år har den sjunkit med 50 procent. För att befolkningsstrukturen ska hållas uppe måste varje kvinna föda i genomsnitt 2,1 barn, vilken allt färre länder klarar. I norra Italien och delar av Spanien är snittet nu under 1 barn per kvinna.

I Östeuropa är det ännu värre, där upplever man redan en befolkningsminskning. I Lettland sjönk befolkningen med 13 procent mellan 1989 och 2002.

De flesta människor rycker på axlarna åt siffrorna och menar att det inte är något problem. Vi är ändå redan för många på jorden och med invandring löser sig problemen. Men det är inte sant. Myten om befolkningsbomben har spridits av icke-demografer och älskats av medierna medan de riktiga demograferna, som hela tiden har vetat hur det egentligen ligger till, inte har hörts i debatten.

Folk tror att allting ökar. Fastighetspriser och jordens befolkning kommer alltid att stiga. Men så är det inte, säger Harry S Dent på Harvard University.

Förändringen har gått fort. 1985 födde de europeiska kvinnorna 2,1 barn, just det som behövs för att ersätta befolkningen. 2005 hade siffran sjunkit till 1,38.

Låg fertilitet betyder att det finns allt färre människor i arbetsför ålder och allt fler äldre som är beroende av bidrag. Hur ska vi finansiera det i framtiden? Det är omöjligt, säger Dent.

Moderna ekonomier är beroende av en växande befolkning. Detta betyder att alla industriländer behöver immigration, men detta ställer i sin tur till problem för utvecklingsländerna som förlorar sina unga manliga medborgare, de som ska arbeta och betala skatt för att försörja sin egen åldrande befolkning.

Vilken ödets ironi, vilken orättvisa att industriländerna som inte har klarat att hålla sin egen befolkning uppe genom starka och stabila familjer, nu är orsaken till att även utvecklingsländerna förlorar sin förmåga. För att de ska rädda oss, säger Alban dEntremont, professor i ekonomi vid University of Navarra i Spanien.

Frågan är då vad som har hänt, hur blev det så här? I filmen Demographic Winter försöker forskarna ge svar.

Den sexuella revolutionen är den viktigaste förklaringen, säger Steve Nock vid University of Virginia. Allt förändrades när kvinnorna fick preventivmedel och jämställdhet.

Plötsligt kunde kvinnor själva välja när och hur många barn de skulle föda. Från 1960-talet och framåt har Västvärldens kvinnor skaffat allt fler sexuella partner, genomgått fler skilsmässor och de flesta förvärvsarbetar.

Numera vill kvinnor inte främst ha barn, de vill ha karriär. På mycket kort tid har kvinnor skaffat sig högre utbildning än män i USA och både kvinnor och män vill numera leva sina liv som individer och inte som del i en grupp som familjen, säger Gary Becker, Nobelpristagare i ekonomi 1992.

David Popenoe, professor i sociologi vid amerikanska Rutgers University, bodde i många år i Stockholm och har sett hur Sverige gått i bräschen för det som en gång kallades Stockholms-äktenskap, det vill säga samboförhållanden.

Numera bor folk ihop i stället för att gifta sig och det är en orsak till att de får färre barn, säger Popenoe. Den ständiga risken för separation, osäkerheten kring om ens partner kommer att finnas där nästa år, är en förklaring till att kvinnor väntar allt längre med att skaffa barn. Vilket i sin tur gör att de inte kan få lika många som förr.

När det gäller män är förklaringen främst en annan. Unga män behöver inte gifta sig för att få sex och därmed har deras intresse för äktenskap och familjebildning minskat drastiskt. Världen är full av barnmän som bor hemma hos mamma långt upp i åren och ägnar timmar varje dag åt att spela dataspel, helt utan planer på att bli vuxna familjeförsörjare.

Den lettiska parlamentsledamoten Inese Slesere berättar i filmen att hennes land började ta familjepolitiken på allvar den dagen de insåg och accepterade att de stod inför en demografisk katastrof.

För ett sådant litet land som Lettland kan bristen på barn faktiskt äventyra hela vår nations överlevnad. Vi har därför bestämt oss för att göra allt vi kan för att stärka familjerna, säger Slesere.

Phil Longman, författare till boken The Empty Cradle som kom ut 2004, säger i filmen att han inte tror att mänskligheten kommer att dö ut på grund av för få barn.

Nej, det föds fortfarande barn. Problemet är att dessa barn framförallt föds av mycket religiösa människor. Och för oss som tror på Charles Darwin och människans inneboende lust att föröka sig, är det dessutom väldigt konstigt att de mest intelligenta människorna låter bli.

Longman ser två sätt att lösa fertilitetskrisen. Det ena är den svenska vägen där man erbjuder barnomsorg, barnbidrag och annat för att kvinnor ska kunna kombinera arbete och barn, vilket han dock dömer ut som alldeles för otillräckligt. Det andra är en återgång till traditionella värderingar och upprättandet av kärnfamiljen. Massiv forskning visar att barn mår och utvecklas absolut bäst i kärnfamiljer där mamma och pappa håller ihop. Dessa barn blir lyckligare, gör bättre ifrån sig i skolan och hamnar mer sällan i kriminalitet och psykisk ohälsa.

Vi måste övertyga både kvinnor män om att inte bara skaffa barn, utan att dessutom ta hand om dem.

Skilsmässokulturen måste få ett slut, om det är forskarna som framträder i filmen överens. Människor måste inse att vi kastade ut barnet med badvattnet när vi slopade kärnfamiljens värderingar och lät moraliska argument vinna över statistiska.

Kay Hymowitz vid Manhattan Institute säger:

Skilsmässokulturen sänder en tydlig signal till barnen om att det är de vuxnas lycka som räknas, inte barnens välbefinnande.

Engelska

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".