KRÖNIKA: Låt hårdrockarna ta över världen

Stora män, skägg, långt hår, tatuerade kroppar och kiltar. Dödskallar, 666, stenhård musik från höften och mängder av alkohol. Självaste prince of Darkness var på plats (Ozzy Osbourne) hade jag hamnat i helvetet? Tvärtom. Jag var på Sweden Rock i Sölvesborg och började förstå hur världsfred kan skapas.

Över 30 000 människor samlas under några dagar för att lyssna på musik, dricka öl och bara umgås.  Trots denna enorma samling människor, så har vakter och polis väldigt lite att göra. En och annan person ramlar ihop av för stort intag av alkohol eller värmeslag. Personalen på Sweden Rock sköter sitt jobb galant, och hjälper så fort de bara kan. Röda Korset och många andra frivilliga är på plats och gjorde ett kanonjobb för att allas festivalupplevelse skulle bli så bra som möjligt. I det stora hela var allt fridsamt och lugnt. Hur kan det komma sig?

Jo, förklaringen till detta lugn och denna trygghet stavas homogenitet. Hårdrockare hör ihop, hårdrockare håller samman.

 

Varför kan så många människor samlas på en begränsad yta under några intensiva dagar utan att banka ihjäl varandra? Människor som har allt och samtidigt inget gemensamt? Det är nog inte så avancerat egentligen, eftersom det bottnar i något grundläggande mänskligt.

Intressen, gemenskap, sammanhållning och homogenitet är nyckelorden här. Stora män med gigantiska skägg, tatuerade armar, kvinnor i vackra frisyrer allt hålls ihop med leenden och med det där osynliga avtalet som vissa människor gör med varandra.

Här finns inga normativa, akademiskt framkrystade roller, ingen hävdar sin uppfattade könstillhörighet, ingen springer omkring och skriker att hans/hennes sexualitet ska ge särskilda förmåner.

 

Bland hårdrockare är man först och främst en människa bland andra rockers. Här skrivs inga plakat, här tänds inga facklor för utsatta grupper, här hävdar ingen att de är kränktast i världen. Man kommer helt enkelt bara överens.

 

Visst kan musiken för en rockare ta sig nästan religiösa uttryck, men det blir aldrig absolut. Du kan se en dödsmetallare skutta omkring till Volbeat, på Sweden Rock kan du se människor le när en ny stil hittar in i deras hjärtan. Det finns nog inget som förenar så bra som just rocken. Dubbelkaggarna, gitarrposerna, basen, gesterna från scenen och allsången. Allt förenar det är kärlek och folklighet när det är som allra bäst.

Ingen vinner på att slå varandra på truten här, även om det sker. Men bland de över 30 000 besökare gjordes väldigt få ingripanden: 5 häktade och 5 anhållna.  Jämför detta med när vänsteraktivister samlas då krävs insatser som får en att tro att en invasionsstyrka håller på att ta över.

 

Ändå kunde det teoretiskt finnas väldigt mycket för hårdrockarna att bråka om. Stilarna inom hårdrock är många, och visst uppstår diskussioner om vilken stil som är den bästa. Vilken basist, trummis, gitarrist eller sångare är bäst? Är originalsångaren bättre än den nya? Den som satt in sin fot i rockens värld och fastnat för den djupa kultur rocken innehåller, kommer alltid att grubbla över sådana saker. Rocken är totalt dynamiskt och fri och utvecklas ständigt. Här råder mångkultur på riktigt, en mångkultur som faktiskt fungerar.

Kan vi lära oss något av dessa rockers? Absolut, rockers bevisar hur viktigt det är med homogenitet och en gemensam kultur som alla värnar om. Det är sådant som bygger självförtroende och styrka. Trots att kulturen är delad i olika riktningar skapar den inte splittring, vilket har att göra med att den grundläggande idén om att hårdrock är bäst skapar självförtroende och stor gemenskap.

 

Det viktigaste är att denna gemenskap är på riktigt. Den är inte byggd kring märkliga teorier sprungna från något universitet eller någon politisk -ism. Rocken kretsar kring människor och är för människor.

Låt hårdrockarna ta över världen och fred skulle uppstå redan innan det bombastiska introt är över.

ROCK ON!

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".