KRÖNIKA: Socialtjänsten ingrep inte Michael mördades

Hur kan det komma sig att socialtjänsten ofta är så ivrig att ingripa mot välfungerande familjer, men gång på gång avstår från att agera när det finns tydliga tecken på att barn far illa? undrar Patrik Nyberg.
Dispatch International har tidigare skrivit om den inkompetens inom socialtjänsten som fått förödande resultat för barn. Se exempelvis Filipstadsfallet
och barnen i Mark. Denna gång vill jag uppmärksamma ett fall från 1990 mordet på lille Michael  där ansvariga lät bli att ingripa, trots tydliga tecken på att något var fel. Och min fråga är: Varför är socialtjänsten så snar att ingripa mot välfungerande familjer som i fallet med barnen i Mark, men gång på gång drar sig för att agera mot dysfunktionella och våldsamma personer?

För 24 år sedan väckte fallet Michael stor uppmärksamhet i Sverige. 4-årige Michael sparkades ihjäl av sin styvfar en dödsmisshandel som var kulmen på månader av övergrepp mot Michael, övergrepp som även hans mamma varit delaktig i.
Historien började när det tyska paret träffades 1987, då Michael var 1,5 år gammal. I januari 1990 bestämde sig paret för att de ville leva under vinterförhållanden i Sverige. Paret ville leva i en mer orörd natur än vad hemlandet kunde erbjuda trots att Michaels mamma var höggravid, och att hon och styvpappan hade dåligt med pengar.
Efter att först ha bott i Dalarna en vecka åkte de vidare med sin bil till Stenudden, några mil norr om Arjeplog. Där bodde de i en renvaktarkoja med lille Michael. Efter en tid ingrep myndigheterna, och förde Michaels mamma till BB där hon födde sitt barn. Men trots de uppenbara signalerna på att familjen var dysfunktionell, gjorde socialtjänsten inga försök att omhänderta Michael eller det nyfödda barnet.

 

Efter några månader kunde familjen återvända först till Dalarna, men i början av juni var de tillbaka i det karga Norrland. Den här gången var styvpappans bror med dem, och sällskapet satte upp ett tältläger i Saddegavva, några kilometer från Stenudden.
Under hela sin tid i Sverige misshandlades Michael. När familjen bodde i Dalarna kunde Michael inte äta utan hjälp, på grund av skador på handen som han fått när han försökt skydda sig mot slag med olika tillhyggen. Han stängdes in på lägenhetens toalett som saknade fönster och belysning. Övergreppen eskalerade och i Saddegavva tvingades Michael sova utomhus.
Nätterna till 27 och 28 juni bands Michael vid en tall. När han andra natten skrek att han ville komma loss satte styvpappan tejp över hans mun. Något senare försökte styvpappan tvinga i Michael ris som bara kokats några minuter. När Michael vägrade äta tog den fruktansvärda dödsmisshandeln sin början.
Styvpappan sparkade honom sedan nedför slänten till stranden. Michael fick ta emot slag och sparkar i ryggen och ansiktet och kastades i vattnet. Efter en stund bar styvpappan upp Michael till stranden. Han och hans bror påbörjade hjärt-och lungmassage vid 9-tiden på morgonen. Först flera timmar senare kallade man på hjälp och klockan 14 anlände polis och ambulans till brottsplatsen.

Då var Michael fortfarande vid liv. Han fördes med helikopter till lasarettet i Boden, men hans liv gick inte att rädda. Klockan 15.30 dagen därpå dog pojken, fyra år gammal.
Rättsläkaren konstaterade att pojken avlidit på grund av hjärnskador från misshandeln. Michael hade blåmärken över hela kroppen och skador på halsen, revbenen och bålen.
Tingsrätten dömde styvpappan till 8 års fängelse för grovt vållande till annans död. Mamman dömdes bland annat för grov misshandel till 1,5 års fängelse. Hovrätten för övre Norrland menade att det varit fråga om ett mord, och skärpte styvpappans straff till 10 års fängelse. Mammans straff fördubblades.

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".