Fjordman: Optimism eller vårdslöshet?

En av de saker man påstår om islamkritiska skribenter är att de lider av paranoia om en hemlig islamisk konspiration för att islamisera Europa och Västvärlden. Det är naturligtvis inte sant. Ingen har heller sagt att den är hemlig, åtminstone inte fullständigt. Det långsiktiga målet för den islamiska teologin är att islam ska triumfera över hela världen, inklusive Europa och Västvärlden. Detta är mainstream islam, den har existerat i århundraden och är inte någon ny uppfinning av några radikala individer.

Dessutom är sanningen så långt ifrån överdriven att till och med islamkritiker blir förvånade av hur snabbt det går, och av hur många västliga ledare som viker ner sig för islamiska påtryckningar.

I Danmark publicerades 2003 boken I krigens hus: Islams kolonisering af Vesten (I krigets hus: Islams kolonisering av Väst), skriven av författarna Helle Merete Brix, Torben Hansen och Lars Hedegaard. Enligt dem upplever vi nu den tredje stora jihadvågen, ännu ett försök att erövra, kolonisera och islamisera Europa det som araberna och turkarna hade ägnat århundranden åt att försöka. Precis som förväntat hånades de modiga författarna för sina varningar, mest aggressiva var folk på vänsterkanten.

 

Till exempel avfärdade Michael Jarlner i vänstertidningen Politiken i sin recension boken som elak. Han hävdade att yrandet från dem som slog larm om den pågående islamiseringen av Europa led av vanföreställningar och fördomsfull paranoia av värsta sort.

Den konservative kolumnisten Mikael Jalving erkände några år senare att han inte heller tagit påståendena om islamisering på allvar. Emellertid kom han senare att inse att det kanske trots allt låg något i varningarna. Många av de problem han såg politiskt våld, brinnande skolor, dagis och bilar samt de islamiska hoten mot yttrandefriheten var just det som en handfull modiga människor varnat för några år tidigare.

I verkligen har till och med några av dem som utpekats som pessimister med vanföreställningar, underskattat hur illa saker och ting faktiskt är. Lars Hedegaard, en av medförfattarna av I krigens hus, attackerades och dödades nästan utanför sitt eget hem 2013. Inte heller förutsåg författarna 2003 att Danmark, på grund av islam, några år senare skulle ha dragits in i en av de värsta utrikespolitiska kriserna sedan Andra världskriget.

 

Muhammedkarikatyr-krisen utspelade sig i kölvattnet av att den danska tidningen Jyllands-Posten 30 september 2005 publicerat några ganska oskyldiga karikatyrer av islams grundare Muhammed. Jag var en av de första människorna utanför Danmark som skrev om händelsen på engelska. Redan i oktober 2005 kampanjade jag till stöd för tidningen och yttrandefriheten, på min gamla blogg.

Förstod jag då hur viktig denna historia var? Ja. Förutsåg jag att den några månader senare skulle ha utvecklats till en stor internationell händelse som skulle leda till många människors död, planerade terrorattacker, mordförsök och brännandet av ambassader? Nej. Detta betyder att till och med en notorisk så kallade islamofob som jag, underskattade händelsernas omfattning.

 

Mellan 2013 och 2014 bestämde sig Ahmed Akkari (en av de imamer som var djupt involverad i att piska upp ett internationellt islamiskt hat mot Danmark under Muhammedkrisen), för att byta sida och be om ursäkt för sina handlingar. I en bok som kom ut 2014 avslöjade Akkari att en dansk delegation av imamer i hemlighet hade mött de islamiska terrororganisationerna Hamas och Hizbollah i Mellanöstern hösten 2005, i syfte att dra uppmärksamhet åt Muhammedkrisen och utnyttja den för sitt eget syfte.

Akkari erkände dessutomatt han och många andra muslimer var överlyckliga över den massmördande jihadistattacken 11 september 2001. Jag bodde i Egypten på den tiden och hade själv sett hur lokala muslimer firade händelsen. Men Ahmed Akkari berättar om 11 september-firande han bevittnade i egen person bland muslimer som bodde i Skandinavien och övriga Västvärlden, inte i Saudiarabien, Iran eller Pakistan.

 

På det hela taget bekräftar Ahmed Akkari allt som så kallade islamofober har sagt i åratal: Att en del muslimer talar med kluven tunga, att många muslimska ledare försöker infiltrera våra institutioner och islamisera våra länder och att alldeles för många muslimer i all tysthet föraktar de ickemuslimska länder som de frivilligt valt att bosätta sig i. De försöker också på olika sätt tysta islamkritiker.

Författaren, redaktören och yttrandefrihetsaktivisten Lars Hedegaard attackerades utanför sitt eget hem i Köpenhamn 5 februari 2013. Han överlevde för att attentatsmannen missade det första skottet mot hans huvud, avlossat från bara en meter, och för att 70-åringen Hedegaard slog tillbaka mot sin mycket yngre mördare in spe. Pistolen klickade under denna kamp på liv och död och det blev därför inga fler skott avlossade innan attentatsmannen flydde till fots. Det kom som en överraskning att någon ville att jag skulle skjutas, men det skulle jag tydligen, sa Hedegaard den gången.

 

I slutet av april 2014 greps en 26-årig muslim med danskt medborgarskap i Turkiet, misstänkt för att ha försökt mörda Hedegaard. Den misstänkte har studerat till ingenjör i Danmark och beskrevs som en moderat muslim. Dock har han, enligt tidningsartiklar, också haft kopplingar till extremistiska islamiska kretsar i Danmark och Sverige och har antagligen deltagit i strider i Syrien. Det ska understrykas att mannen ännu inte har dömts för någonting, men hans historia är ändå intressant. Detta är en utbildad man som beskrivs som välintegrerad men ändå utvecklade band till radikala islamiska grupper.

Det påstås ibland i medierna att islamisk radikalisering orsakas av okunskap och fattigdom, och kan botas med mer utbildning. Problemet med denna marxist-inspirerade teori är att den inte bygger på fakta. Ett antal olika studier visar tydligt att militanta muslimer oftast har medelinkomst eller mer samt högre utbildning än genomsnittet.

 

Mohamed Atta var en av jihadistterroristerna som körde American Airlines Flight 11 i World Trade Centers norra torn i New York 11 september 2001. Han var den universitetsutbildade sonen till en advokat, som bott och studerat i Hamburg under många år. Men hans västerländska utbildning lärde honom hur man använder västerländsk teknologi för att mer effektivt döda västerländska icke-muslimer.

Jag deltog nyligen vid en föreläsning och debatt med Morten Storm från Danmark som först konverterade till islam, och några år senare lade religionen bakom sig. På grund av detta lever han nu under omfattande dödshot. Men under de år han var en genuin muslim, utvecklades han till en hårdför, militant muslim som hade vänskapliga relationer med jihadister och andra terrorgrupper.

 

När han skulle förklara hur han gick från att vara en vanlig muslim till en radikal och militant muslim, gav Morten Storm ett enkelt svar: Han studerade Koranen och tog den på allvar. Han blev mer och mer militant och hatisk eftersom han faktiskt tog de militanta och hatiska texterna som sitt rättesnöre. Han menade att islamiska texter och läror i sin kärna är hatiska och våldsamma. Storm menade därför att man blir mer hatisk och våldsam när man studerar och lär sig om islam och tar det på allvar, inte mindre.

Vad vi ägnar oss åt i Västvärlden är ogrundad optimism. Folk som förväntas vara smarta säger att vi ska vara optimistiska, och att de problem vi för närvarande ser på något sätt kommer att lösa sig av sig självt. Optimism kan ibland vara bra, men den kan också vara farlig när den hamnar på fel ställe. Då förhindrar den oss att på allvar ta itu med verkliga problem. Till exempel är det ett slående stort antal människor med makt i Västvärlden som verkar förvänta sig att de många muslimer vi importerar kommer att anpassa sig till vår kultur och bli mindre islamiska med tiden. Trots att all tillgänglig information tyder på raka motsatsen.

 

Det finns många exempel på hur unga andra- och tredjegenerationens invandrare är mer islamiska och mer aggressiva mot infödda européer och deras kultur, än invandrarna var när de kom hit. En del av dem reser utomlands för att göra jihad i länder som Syrien.

Ibland får de där sällskap av vita islamkonvertiter. Unga européer som har lärt sig att i bästa fall vara likgiltiga inför sin nation och sitt kulturella arv, i sämsta fall att aktivt förakta dessa. Det är knappast förvånande att en del av dem därför har valt att i stället bli stolta över någon annans kultur eftersom de systematiskt hindras från att vara stolta över sin egen. Av samma skäl är det oklart varför unga invandrare skulle vilja assimileras in i vår kultur. Trots allt fortsätter stora delar av våra medier och akademiker att tala om för dem att vår kultur är ondskefull, rasistisk, förtryckande och andligt tom. Vem vill vara en del av det?

 

Dessutom är nu själva antalet invandrare, även icke-muslimska sådana, alldeles för stort för att de ska kunna assimileras på ett meningsfullt sätt. Det vi bevittnar är en de facto splittring av våra samhällen i religiösa, etniska, rasmässiga och kulturella grupper.

De första muslimska invandrarna som kom hit var tvungna att hålla en låg profil, eftersom de var få. Nu är de så många att de kan etablera parallella islamiska samhällen i Väst, i praktiken kolonisera våra länder. Det är exakt vad som händer. Modern kommunikationsteknologi har gjort det enklare än någonsin att hålla sådan kontakt med sitt ursprungliga hemland, via mejl och satellit-tv, att det är som om de aldrig hade lämnat sitt hem. Det är fullt möjligt att använda interkontinentala flygresor för att hämta en brud från Pakistan och ta henne till Berlin eller London.

 

Fler kvinnor bär nu slöja i de europeiska städerna än för tjugo år sedan. Jag har till och med sett ansiktsslöjor och heltäckande burkor. Detta var helt okända fenomen för bara några år sedan. Än en gång ser vi att verkligheten är värre än vad många pessimister förutspådde för en eller två generationer sedan. Några förutseende observationer varnade för detta, men dessa blev antingen förtalade, förlöjligade eller bara ignorerade.

Vid Gatestone-institutet följer skribenten Soeren Kern noggrant den pågående islamiska infiltrationen av de västerländska länderna, från Spanien och Italien till Frankrike och Belgien. En utstuderad plan har avslöjats där hårdföra muslimer i Storbritannien försökt infiltrera och islamisera offentliga skolor. Militanta muslimer, som går in för sharialagar, försöker göra samma sak i andra länder, till exempel Tyskland.

Återigen, detta pågår just nu, inte i någon mörk och avlägsen framtid.

 

I gryningstimmarna 19 maj 2014, exploderade en handgranat i Malmö, och förstörde ett antal bilar och krossade fönstren i näraliggande hus. Detta var den femte handgranatsexplosionen i Malmö enbart under årets första fem månader. Raza Arnaut sa till Sydsvenskan att hon trillade ur sin säng av den kraftiga explosionen utanför hennes lägenhet. Hon är nu rädd och vill flytta. Situationen har försämrats stadigt under många år, säger hon och menar att explosionerna är som under kriget i Bosnien under 1990-talet, som hon en gång flydde från. Uppenbarligen är väpnade konflikter under uppsegling i delar av Sverige. Detta är Skandinavien i dag.

Samtidigt sköts en man i Göteborg till döds i det tjugonde skottdramat i staden hittills i år. I Stockholm fruktar människor att de massiva invandrarupploppen från maj 2013 kan återuppstå när som helst. De underliggande problemen har inte lösts.

 

Flera andra västerländska europeiska städer, som Paris och London, har upplevt storskaliga upplopp. I franska Marseille har nivån på gatubrott och gängkrig blivit så allvarlig att socialistiska politiker med invandrarbakgrund nu vill att armén ska sättas in för att återinföra ett visst sken av lag och ordning. Myndigheterna förlorade kontrollen över hundratals områden i Frankrike för många år sedan. I maj 2014 berättades det att kinesisk polis tänker hjälpa turister i Paris efter en ökning av antalet rån och attacker mot kinesiska turister.

Under tiden fortsätter vågen av illegal invandring till Europa från söder och öster (särskilt från Afrika och den islamiska världen) att öka månad för månad. De enorma migrationsvågorna visar inga tecken på att mattas av. Tvärtom fortsätter den ohållbara befolkningsökningen i många afrikanska och muslimska länder, samtidigt som europeiska länder nästan helt har övergett effektiva gränskontroller på grund av EU. Tack vare en myriad mänskliga rättighets-konventioner och påtryckningsgrupper, kan de invandrare som tagit sig hit illegalt inte deporteras.

 

Människosmuggling har vuxit till en betydande global industri. Författaren Torben Snarup Hansen varnar för att hundratusentals illegala invandrare från Afrika och Mellanöstern just nu väntar på att få komma in, med alla till buds stående medel. Siffran visar inga tecken på att minska. Tvärtom stiger den i takt med att befolkningarna i Afrika och den islamiska världen ökar. Flödet av invandrare över Medelhavet har nått Bibliska proportioner varnar Italiens marinchef. Hansen befarar att Europas framtida existens kan stå på spel.

Europas andel av världsbefolkningen har aldrig varit lägre, och den fortsätter sjunka. Europa står redan i demografisk skugga gentemot Afrika och håller nu på att hamna i ekonomisk skugga i förhållande till Asien. Infödda européer förlorar i snabb takt sina hemländer och sin förmåga att forma sina egna öden. Att i denna situation fortsätta med massinvandring och öppna gränser är rena vanvettet. Att dumpa framtida sociala och etniska konflikter på kommande europeiska generationer är ett massivt svek mot dessa. Vi har en skyldighet att göra vad vi kan för att i det minsta begränsa skadorna.

 

Ibland upplever vi förvånande eller chockerande händelser, som Breiviks attentat i Norge 2011. Dock har nog inte denna händelse så stor effekt i historiens långa lopp.

Vid en tillbakablick på det gångna årtiondet, ser jag en stor positiv och en stor negativ trend. De goda nyheterna är att motståndet mot upplösandet av de västerländska staterna växer. Tio år efter att Theo van Gogh mördades i Amsterdam för att han hånat islam, leder islamkritikern Geert Wilders ett av Nederländernas största partier. Motståndet mot de totalitära och repressiva aspekterna av EU ökar starkt hos vanliga väljare.

Allt fler infödda européer gör uppror mot kultureliterna. Många unga européer har fått nog av trakasserier från aggressiva och kriminella gäng på gatorna, och att därefter kallas rasister av etablissemanget för att de inte vill att fler fientliga invandrare släpps in i landet. Detta ger en strimma av hopp inför framtiden.

 

De dåliga nyheterna är att massinvandringen och islamiseringen fortsätter som förut. Den ideologiska censuren blir på många sätt allt värre. Likaså den pågående nedgången av det som en gång kallades den västerländska civilisationen.

Frånsett några få modiga själar, var det nästan ingen som under 1970- och 1980-talen förutsåg att ett betydande antal intellektuella och konstnärer i Väst skulle behöva leva med polisbeskydd. Men detta är nu verklighet. Till och med i Skandinavien är ett antal konstnärer i princip fångar i sina egna hem, bara för att de ritat teckningar en av man som kanske levde på 600-talet. I de värst drabbade skandinaviska städerna har attacker med handgranater blivit ett etablerat faktum. Detta är långt värre än vad många så kallade rasister förutspådde för årtionden sedan ändå händer det just nu.

 

Tittar man tillbaka på de två senaste generationerna, har många varningar visat sig bli verklighet. En del var till och med underdrivna. Jag var själv naiv kring en del av dessa frågor så sent som i slutet av 1990-talet. Jag insåg helt enkelt inte den fulla omfattningen av den demografiska och kulturella förvandling som var på gång. Jag är inte stolt över det, men jag var dum. Jag trodde på det jag lärt mig i skolan och av massmedierna.

Det finns dock en gräns för hur dum man får bara. Problemen är nu så stora att de är omöjliga att ignorera. De finns runt omkring oss och kan ses av alla med ögon. Tiden håller på att rinna ut. Det är inte längre trovärdigt eller acceptabelt för människor i maktposition att hävda att de inte visste.

 

Det är djupt oansvarigt och ett massivt svek mot kommande generationer européer att fortsätta den misslyckade politiken med massinvandring och öppna gränser, i förhoppningen om att det ska bli bra i slutänden. Detta är ett gigantiskt socialt experiment med en hel kontinent och en hel civilisation. Det måste upphöra.

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".