De fick Dan Park mig får de inte

Jag har inte lust att sitta och vänta på att polisen kommer och spärrar in mig på mentalsjukhus, som åklagaren försökte med gatukonstnären Dan Park, sa Dispatch Internationals redaktör Ingrid Carlqvist när hon i tisdags talade för Trykkefrihedsselskabet i Köpenhamn.

 

Svenska domstolar har länge varit i fokus för mitt intresse. I stället för att fälla skyldiga och fria oskyldiga, har jag sett många fall där ganska uppenbart skyldiga släppts fria på grund av bristande bevis (vilket är bra, så ska det vara), medan människor man inte har minsta bevis mot fälls till långvariga fängelsestraff enbart på offrets berättelse.

Främst gäller denna märkliga ordning våldtäkter och andra sexualbrott, men även i mord se bara på den stora rättsskandalen med Thomas Quick, Sverige egen seriemördare som vid närmare granskning visade sig inte ha mördat någon alls.

Sverige har genom åren haft ganska få rättegångar om Lagen om hets mot folkgrupp, det som i Danmark kallas rasismeparagrafen 266 b.

För att ett uttalande ska anses vara hets mot folkgrupp, enligt Brottsbalkens 16 kap 8 §:

Påföljden är fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, böter.

Brottet omfattar inte en saklig och vederhäftig diskussion och inte heller uttalanden som görs i den helt privata sfären.

Om brottet anses som grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska domstolen särskilt beakta om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet.

Begreppet folkgrupp avser enligt Justitiekanslern (JK) inte svenskar. Att svenskar undantas förklarar justitiekanslern med att

 

Den mest kända friande domen vi har i Sverige gällde frikyrkopastorn Åke Green som 2004 kallade sexuella abnormiteter (inkluderande homosexualitet) en djup cancersvulst på hela samhällskroppen. Han friades med hänvisning till religionsfriheten.

Blekinge tingsrätt som nyligen dömde sverigedemokraten Michael Hess för hets mot folkgrupp, resonerade just om denna dom. Deras slutsats var att församlingen som hörde uttalandet ju hade kommit till kyrkan just för att höra vad Åke Green ansåg, och därmed kunde anses vara förberedda på sådana uttalanden.

Så var inte fallet med Michael Hess som skrev en kommentar till en artikel i Aftonbladet om våldtäkter på Tahrirtorget i Kairo. Han skrev: När ska ni journalister inse att det är djupt rotat i Islams kultur att våldta och misshandla sådana kvinnor som inte rättar sig efter Islams lära. Finns ett stort samband mellan våldtäkter i Sverige och antalet invandrare från MENA länder.

 

Tingsrätten konstaterar i sina domskäl:

 

Och till sist kommer det fantastiska:

Tingsrätten konstaterar slutligen att Michael Hess uttalande har utformats på ett sätt som varit kränkande och nedsättande för gruppen muslimer i Sverige och i strid med plikten enligt artikel 10 att så långt möjligt undvika uttalande som är omotiverat kränkande för andra och sålunda utgör angrepp på deras rättigheter och därför inte bidrar till någon form av allmän debatt som kan medföra framsteg i umgänget mellan människor. Om Michael Hess syfte hade varit att starta en debatt angående det som han uppfattat som ett problem i Sverige har han kunnat utforma sitt uttalande utan att det hade varit nedsättande för invandrare i Sverige med syftning på deras trosbekännelse.

Michael Hess ska därför fällas till ansvar för hets mot folkgrupp.

 

Medföra framsteg i umgänget mellan människor? Sedan när blev det en domstols uppgift att avgöra sådant? Tvärtom kanske det är så att det hade inneburit framsteg i umgänget mellan muslimer och svenskar på ett utmärkt sätt om muslimerna slutade våldta svenska kvinnor därför att Allah ger dem rätt att ta alla slavinnor deras högra hand besitter? Kanske skulle det innebära ett framsteg för de svenska kvinnornas umgänge med muslimer på ett fantastiskt sätt om de förstod att muslimska män anser att det är deras rätt att våldta vantrogna kvinnor och därför lät bli att umgås med muslimska män på sin fritid?

Den här meningen har Blekinge tingsrätt inspirerats till av domen mot Dan Park. Några veckor tidigare skrev nämligen Malmö tingsrätt om Parks tilltag att visa bilder av hängda svarta man och påstå att zigenarbrott är något gott (för vänsterextremisterna som ständigt behöver nya kränkta offer att slåss för).

 

Malmö tingsrätt gjorde där en helt egen definition av yttrandefriheten:

Vid utövande av yttrandefriheten finns en plikt att så långt som möjligt undvika uttalanden som är omotiverat kränkande för andra och därför utgör ett angrepp på deras rättigheter och som inte bidrar till en debatt som kan medföra framsteg i umgänget mellan människor.

Och så dömde de Dan Park till tre månaders fängelse. Dagen därpå inträffar ett nytt spännande inslag i den svenska rättssäkerheten. Då grips nämligen Dan Park i sin lägenhet, misstänkt för att ännu en gång ha spridit de förhatliga bilderna, nu på sin blogg.

Åklagaren menade att Park gjort sig skyldig till ett nytt brott två veckor innan domen hade fallit och vi alltså fortfarande inte visste om det VAR brottsligt att visa dessa bilder! Jag ringde åklagaren och frågade hur det är möjligt att häktas för ett brott som ännu inte är avgjort brottsligt. Han förstod över huvud taget inte min fråga.

 

Några veckor senare dömdes Dan Park till ytterligare en månads fängelse och nu var det faktiskt ett brott eftersom Malmö tingsrätt dömt honom till tre månader.

Båda domarna är nu överklagade. Dan Parks advokat skriver i sin inlaga till hovrätten att tingsrätten gjort en felaktig avvägning av de motstående intressen som förekommer i målet (det vill säga yttrandefriheten kontra folkgruppers rätt att slippa bli kränkta). Vid en riktig avvägning innebär skyddet för yttrandefriheten att gärningarna inte föranleder ansvar för brott.

Åklagarmyndigheten överklagar också och kräver ett LÄNGRE fängelsestraff för Dan Park och att man ska ta särskild hänsyn till hans återfall i brott.

Den åklagare som fick Dan Park häktad och dömd för detta återfall i brottslighet begärde också en sinnesundersökning av konstnären. I hans värld måste man uppenbarligen vara sjuk i huvudet om man utmanar etablissemanget på detta sätt. Nu blev det inget med den sinnesundersökningen, tingsrätten godkände inte åklagarens begäran, men hans tilltag fick åtminstone en uppenbar konsekvens: Nämligen att jag bestämde mig för att lämna mitt födelseland.

 

Jag har ingen lust att sitta och invänta polisen för uttalanden som jag gjort på internet, bli sinnesundersökt och inspärrad på mentalsjukhus. Det enda positiva om detta skulle hända, är att jag då får anledning att begära politisk asyl i Danmark ett land som vad jag förstår fortfarande tar yttrandefriheten på allvar.

Jag hoppas ni välkomnar mig som dansk. Min släktforskning visar att min skånska släkt kan dateras tillbaka till före 1658, så något slags dansk är jag väl redan!

Danska

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".