Danskar i chock över svenska yttrandefrihetsdomar

Chock, förstämning och oro för framtiden präglade gårdagens möte med danska Trykkefrihedsselskabet i Köpenhamn. Tema: Hets mot folkgrupp och den senaste tidens domar mot konstnären Dan Park och Sverigedemokraten Michael Hess.

 

I panelen satt fyra svenskar galleristen Henrik Rönnquist, konstnären Dan Park, konstnären Lars Vilks och Dispatch Internationals chefredaktör Ingrid Carlqvist, flankerade av danske journalisten Mikael Jalving. Svenskarna vittnade om ett tufft klimat för yttrandefriheten i Sverige.

Klimatet i Sverige är värre i dag än när mina rondellhundar dök upp 2007. Konst handlar om att pressa gränser och det görs inte i Sverige i dag, alla går undan. Konsten har en vänsteragenda och det finns en romantisk tanke om att vänstern utmanar makten, men man måste ju fråga sig var finns makten i dag? sa Lars Vilks.

Galleristen Henrik Rönnquist, som just nu ställer ut Lars Vilks konst och i sommar kommer att ställa ut verk av Dan Park, berättade:

Sedan jag började ställa ut Vilks och tala öppet om de här frågorna har jag förlorat tre av mina närmaste vänner och ett antal konstnärer som inte längre vill samarbeta med mig. För mig handlar detta om yttrandefrihet, konstnärlig frihet och demokrati. Snart ska det bestämmas vilken konst som får visas och då hamnar vi i Sovjet.

 

Dan Park berättade om domarna mot honom (som är överklagade) och att han drivs av en önskan att utmana konsensus och politisk korrekthet. Så länge han drev med exempelvis kristdemokrater i sina verk var det inga problem. Men när satiren började gälla svarta och romer tog det hus i helvete. Nu har han dömts till fyra månaders fängelse för hets mot folkgrupp (han har dock redan suttit av en månad i häktet) och om domarna står sig i hovrätten, eller till och med skärps, så blir det till att krypa in i fängelse. Detta är dock ingenting som verkar oroa den kontroversielle konstnären särskilt mycket;

Jag har hört att svenska fängelser ska vara ganska bra, så det är nog ingen fara, sa han sarkastiskt.

Konstvärldens vittnesmål om istid för svensk yttrandefrihet verkade förbrylla den danska publiken. Men det var när denna publikations chefredaktör Ingrid Carlqvist höll sitt anförande som situationens allvar sjönk in på riktigt. Hon pekade på att det både i domen mot Michael Hess och i domen mot Dan Park talas om att deras uttalanden inte bidrar till en debatt som kan medföra framsteg i umgänget mellan människor, en formulering som fick danskarna att kippa efter andan.

Medföra framsteg i umgänget mellan människor? Sedan när blev det en domstols uppgift att avgöra sådant? undrade Carlqvist.

 

Åklagarens begäran om att låta sinnesundersöka Dan Park (en begäran som förvisso avslogs) var droppen som till sist fick henne att fatta beslut om att gå i exil, berättade Carlqvist.

Jag har ingen lust att sitta och invänta polisen för uttalanden som jag gjort på internet, bli sinnesundersökt och inspärrad på mentalsjukhus. Det enda positiva om detta skulle hända, är att jag då får anledning att begära politisk asyl i Danmark ett land som vad jag förstår fortfarande tar yttrandefriheten på allvar.

Panelens ende dansk, journalisten Mikael Jalving, menade att domarna var skakande och att de kommer att visa sig profetiska inför framtiden.

Sverige befinner sig nu i en situation som närmast kan beskrivas som orwelliansk. Men vi i Danmark ska inte tro att vi sitter säkert, det är en hårfin gradskillnad mellan Danmark och Sverige och jag befarar att samma utveckling kan ske här. Om man använder principen Ockhams rakkniv [den enklaste förklaringen är oftast den rätta, reds anm] kan man se ett direkt samband mellan ökad invandring från icke-västliga länder och mindre yttrandefrihet. Utvecklingen är inte främst invandrarnas fel, utan mutlikultivänsterns, som fått enorm makt och inflytande i samhället. Efter Berlinmurens fall behövde de nya hjältar och nu lägger de all energi på att höja upp den andre, vare sig det är rätt eller fel.

 

Kvällen avslutades med en frågestund. Den inleddes med att Trykkefrihedsselskabets ordförande Katrine Winkel Holm vantroget och indignerat undrade:

Är det verkligen INGEN som försvarar Dan Parks yttrandefrihet i den breda offentligheten i Sverige?!

Svenskarna skakade på huvudet. Nej, domarna har på sin höjd renderat några notiser i svenska medier, något stöd för yttrandefriheten har inte synts till. Däremot avståndstaganden och påståenden om att Dan Park inte är en riktig konstnär.

Vad är det med svenskarna, varför är de så helvetes fega, varför tar de inte strid? utbrast gamle Folketingsledamoten Søren Krarup (DF).

Det handlar om rädsla. Rädsla för att förlora jobb, vänner, familj. Rädsla för att bli utmålad som rasist, utsatt för hot och bli utfryst, svarade Ingrid Carlqvist.

Lars Vilks fyllde på:

Jag tror att det också handlar om ett obehag inför konflikter. Svensk mentalitet går ut på lugn och ro och konsensus, man vill inte bråka och ställa till problem.