Mona Sahlin den ständiga förloraren

Socialdemokratisk prinsessa med kronan på sned  

Hon var den självklara arvtagerskan, i rakt nedstigande led efter idolen Olof Palme. En lysande socialdemokratisk stjärna, som tycktes ha alla rätt ung, kvinna, modern framtoning. Men tillgångarna skulle komma att bli en kvarnsten runt Mona Sahlins hals, och motgångarna har följt på varandra slag i slag. Mona Sahlin har i många svenskars medvetande kommit att bli den eviga förloraren.

Mona Ingeborg Andersson föddes 9 mars 1957 i västerbottniska Sollefteå. Båda föräldrarna var aktiva i det socialdemokratiska partiet, och den unga Mona blev som tonåring engagerad i FNL-gruppen och SSU. Familjen hade då flyttat till Stockholmsförorten Nacka. Den politiska karriären tog fart på allvar 1982, då hon som 25-åring blev riksdagens yngsta ledamot. Samma år träffade hon maken Bo Sahlin, med vilken hon kom att få barnen Jenny, född 1983, Johan, född 1986, och Gustav, född 1989. Ett av många tunga dråpslag i Sahlins liv kom då Johan avled hastigt i en hjärtsjukdom vid tio månaders ålder. I samma veva mördades hennes stora förebild Olof Palme på öppen gata i Stockholm. 2003 mördades också nära vännen och kollegan Anna Lindh, och svenska folket kunde se en förkrossad Mona Sahlin gråtande förklara för Sveriges Television:

Jag har känt Anna i över trettio år, hon var en av mina bästa vänner. Jag känner sådan sorg, sådan ledsnad och sådan tomhet. Hon lämnar ett sådant tomrum efter sig, både som kompis och mamma och som en av de mest fascinerande människor jag har stött på i politiken.

 
I någon mån var också Anna Lindh den enda realistiska konkurrenten om partiledarposten. Då Ingvar Carlsson 1995 meddelade att han avsåg att sluta, var manegen krattad för Sahlin. Men Tobleroneaffären kom emellan. När det uppdagades att Mona Sahlin, som nu hunnit avancera till vice statsminister, flera år tidigare handlat blöjor och choklad med regeringens kreditkort, blev hon omöjlig i politiken och tvingades ta time out. Jobbet gick i stället till blivande ärkefienden Göran Persson, som bland annat sagt om Mona Sahlin att hon är bra på att kommunicera tankar men de måste av nödvändighet först tänkas ut av någon annan.

Under timeouten försökte Sahlin sig på en karriär som egenföretagare, men det slutade efter ett par år med likvidation för att undvika konkurs. 1998 bjöds hon in i värmen igen, som arbetsmarknadsminister i Göran Perssons regering. Då Persson valde att avgå som partiledare efter valförlusten 2006, fanns i tomheten efter Anna Lindh i praktiken ingen utmanare till partiledarposten Mona Sahlin fick jobbet på walk over. Dessvärre för Sahlins del, befann sig socialdemokratiska partiet vid det här laget i en brant utförslöpa, underblåst av interna stridigheter. Vid det här laget hade hon också retat upp en hel del människor, genom att framträda i huvudduk (bara två dagar efter terrorattentatet mot World Trade Center 11 september) och genom att fälla kommentarer i stil med:

jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker. (Tidningen Euroturk 2002)

Samt: Svenskarna måste integreras i det nya Sverige, det gamla Sverige kommer inte tillbaka. (P1-morgon, Sveriges Radio 2001)

 
Efter katastrofvalet 2010, då socialdemokraterna gjorde sitt sämsta riksdagsval sedan införandet av den allmänna rösträtten med bara drygt 30 procent av rösterna, ökade kraven på Sahlins avgång till stormstyrka. En av Mona Sahlins partivänner, förre justitieministern Tomas Bodström, skriver i sin bok Inifrån Makten, myglet, politiken att Sahlin utsattes för en ren kupp, iscensatt av bland andra hennes efterträdare Håkan Juholt, som kände sig sviken och förbisedd av Sahlin. På en extrakongress  25 mars 2011 lämnade Sahlin ordförandeposten till förmån för Juholt.

Men motgångarna slutade inte där. I januari 2012 kandiderade Mona Sahlin till posten som generaldirektör för Internationella arbetsorganisationen, ett jobb som i stället gick till britten Guy Ryder. I augusti gjorde hon ett nytt försök att landa ett internationellt toppjobb, som generalsekreterare för Socialistinternationalen, men inte heller det gick vägen. Den sittande generalsekreteraren Luis Ayala från Chile vann med 46-36, och Mona Sahlin letar i skrivande stund fortfarande efter nytt jobb. Under tiden får hon ägna sig åt styrelseuppdrag i Anna Lindhs minnesfond, Expo och Systembolaget.

 
Många menar att Mona Sahlin under hela sin karriär motarbetats och rentav mobbats. Det talades bland annat om en Mosa Mona-kampanj i media inför valet 2010. Under rubriken Så mobbas Mona Sahlin, skrev Eva Franchell i en ledare i Aftonbladet 31 augusti i fjol:

Nej, hon mobbas inte för att hon försöker och förlorar. Hon mobbas för att hon är kvinna, hon mobbas för att hon är just Mona Sahlin. Och som riktiga mobbare fortsätter man att jaga sitt offer trots att hon ligger ner. Ett reportageteam åker ända ner till Sydafrika för att ge henne en sista snyting.

Och Mona Sahlin må vara nere för räkning. Men vi kan utgå ifrån att hon reser sig på tio, som så många gånger förr.