Skornas dag i Malmö tingsrätt

Skornas dag i Malmö tingsrätt

Under den sista rättegångsdagen i målet mot Tryckfrihetssällskapets tidigare kassör ägnade åklagaren stor möda åt att visa att hans påstådda överfall på två muslimska kvinnor berodde på rasism, något han lärt sig det hos Tryckfrihetssällskapet. Den åtalades sko kom att spela en central roll.

 

 

MALMÖ. Det var inte många fakta åklagaren och försvararen kunde enas om under andra och sista rättegångsdagen mot Tryckfrihetssällskapets förre kassör, som i Malmö tingsrätt stod åtalad för en rasistiskt motiverad misshandel.

Händelsen ägde rum 4 augusti 2012 utanför akutmottagningen i Malmö. Den åtalade var på väg in dit efter att ha fallit av sin cykel och fått svåra skador i huvudet. Han hade bland annat brutit näsan. Som han förklarade under första rättegångsdagen hade han blivit överfallen av två araber för att han ropade hottentott. Han kan ännu i dag inte minnas vad som hände efter fallet från cykeln och det att han vaknade upp på akutmottagningen alltså heller inte händelsen med de två kvinnorna.

En neurolog, som kallats in som sakkunnig, förklarade att en hjärnskakning som den åtalade menade att han fått, mycket väl kan leda till minnesförlust och okontrollerat beteende.

 

I sin slutplädering berättade åklagaren Linda Rasmussen dramatiska historier om långvarig och ondskefull misshandel som den åtalade skulle ha gjort sig skyldig till: Han slog ett stort antal slag mot dem, dunkade den äldre kvinnans huvud mot en vägg så att hon föll omkull och förlorade medvetandet. Därefter skulle han ha gått till angrepp mot hennes dotter, men först efter att han sparkat på den liggande modern.

De två muslimska kvinnorna överlevde de förfärliga händelserna enbart för att en godhjärtad man kom dit, övermannade kassören och brottade ner honom.

Är det sant att du gick bort och sparkade den liggande mannen? frågade försvarsadvokaten Mikael Sundman den yngsta av kvinnorna.

Ja, det var sant, medgav hon, men det berodde på att hon varit utom sig efter misshandeln av hennes mor.

Senare framkom det att hon sparkade i två omgångar.

 

Däremot var det högst oklart vad den åtalade egentligen hade gjort. Vittnesmålen var starkt motstridiga. Det enda försvarsadvokaten ville acceptera var att hans klient kanske, med en mjuk sko, daskat två, tre gånger på den äldre kvinnans överarm. Alla övriga anklagelser saknade bevis, menade han.

Ett par poliser som kom till platsen kort efter det påstådda överfallet, berättade att de inte sett några skador hos kvinnorna. Vilket låter underligt om historierna om den grova misshandeln vore sann.

 

Frågan om det använts en sko under det påstådda överfallet var föremål för åklagarens stora intresse. Gång på gång frågade hon vittnena var den åtalades skor befann sig, om han själv hade tagit av sig dem eller tappat dem när han sparkade till en soptunna som stod utanför ingången till akutmottagningen.

På uppmaning från åklagaren fick den yngsta kvinnan tillfälle att säga att skoattentatet hade fått henne att känna att ett djur är bättre än jag.

Till sist blev det för mycket för domare Jacob Heister som torrt konstaterade att intresset för skorna var i fallande.

 

Så småningom stod det klart varför åklagaren var så upptagen med den åtalades skor. Hon skulle använda dem till att styrka sitt påstående om att överfallet berodde på rasism och islamofobi, för efter muslimsk uppfattning är det särskilt kränkande att bli slagen med en sko. Därför var det ett hatbrott som borde medföra ett hårdare straff än ett banalt överfall. Minst sex månaders fängelse, menade hon att den åtalade förtjänade.

Annars hade hon ingen vidare framgång med sitt påstående om hatbrott. I början av dagen delade hon ut några artiklar från Expo, Sveriges Stasiliknande organisation som har specialiserat sig på att avslöja så kallade rasister och högerextremister. Artiklarna skulle visa att Tryckfrihetssällskapet är islamofobiskt och inte alls intresserat av yttrandefrihet. Och eftersom den åtalade varit kassör i sällskapet menade hon att det nog var Tryckfrihetssällskapets fel att han hoppade på två muslimer. Hon delade också ut en artikel av författaren Göran Rosenberg där han utan att ange några källor beskyller sällskapet för högerextrema kopplingar och för att inte acceptera att islam omfattas av religionsfriheten.

Något sådant har Tryckfrihetssällskapet aldrig påstått. Man kan, säger ordföranden Ingrid Carlqvist i en kommentar till Rosenbergs påstående, förstås diskutera om ideologin islam bör omfattas av religionsfriheten särskilt efter att Europeiska människorättsdomstolen i två domar slagit fast att sharia, den islamiska lagen, är oförenlig med demokrati. Den diskussionen tar TFS gärna.

 

Mikael Sundman noterade att artiklarna från Expo och Rosenberg ju inte utgjorde något bevis, vilket åklagaren erkände. Ändå delade hon ut dem.

En av Sundmans huvudpoänger i slutpläderingen rörde sig om den soptunna som hans klient sparkade på innan han daskade till den äldsta av de muslimska kvinnorna.

Var det också ett hatbrott, frågade han. Var den åtalade emot soptunnans religion? Och svarade själv: Hans klient var otillräknelig i gärningsögonblicket och därför slog han kanske den ena av kvinnorna. Det hade inget med religion eller rasism att göra, menade Sundman. Om han stött på några andra människor den kvällen, hade han antagligen slått efter dem.

 

Dagens dramaturgiska höjdpunkt kom under vittnesförhöret med Ingrid Carlqvist, som försvararen hade kallat in som vittne.

Knappt hade han ställt sin första fråga, förrän Carlqvist tog till orda:

Innan jag svarar på den frågan vill jag påpeka att om den åtalade döms för hatbrott med hänvisning till att han varit med i Tryckfrihetssällskapet, så innebär det att Tryckfrihetssällskapet officiellt blir stämplat som en kriminell organisation. Detta är ett helt grundlöst påstående

Längre kom hon inte förrän domaren förklarade för henne att hon skulle besvara de frågor hon fick.

Carlqvist fick dock möjlighet att säga att det är hon som har grundat det svenska Tryckfrihetssällskapet och varit dess ansikte utåt. Den åtalade har inte representerat TFS, utan bara tagit hand om ekonomin.

 

Tryckfrihetssällskapet startades, förklarade hon, för att den etablerade pressen inte bryr sig om yttrandefriheten, särskilt i frågor som gäller islam och invandring.

Hon erkände gärna att Sällskapet kritiserar islam, som hon betraktar som det största hotet mot yttrandefriheten.

Men om någon tror att vår islamkritik betyder att vi förespråkar att man slår folk, så har de hamnat i fel förening, sa Ingrid Carlqvist.

Därefter försökte åklagaren sätta dit Carlqvist genom att snacka om islamofobi.

Vad betyder islamofobi? replikerade Carlqvist. Är det jämförbart med agorafobi, ångest för öppna platser?

 

Carlqvist hade tagit med sig en Koran som hon lagt på bordet framför sig, och det verkade beröva Linda Rasmussen lusten att gräva vidare i frågan.

Dispatch International har frågat Ingrid Carlqvist, vad hon skulle använda Koranen till.

Jag räknade med att jag skulle konfronteras med anklagelsen om islamofobi, och hade därför slagit upp Koranens sura 8, vers 12 där det står att Allah ska sprida skräck i hjärtat hos de vantrogna, och uppmuntrar de troende att hugga huvudet av dem. Om man fruktar islam är det alltså inte utan fog. Allah har ju påbjudit att vi ska vara rädda.

Men ni har ju bjudit in den holländske politiken Geert Wilders för att tala, och han är islamkritiker, sa åklagaren.

Det är jag också, svarade Carlqvist.

Därefter var det som om Linda Rasmussen tappade lusten att fortsätta på detta spår.

 

Å andra sidan försökte målsägarbiträdet borra vidare i islamspåret:

Varför är islam farlig? frågade hon.

Känner du till sharia? svarade Ingrid Carlqvist.

Mer än så blev det inte för domare Heister grep in med ett konstaterande om att en diskussion om islam skulle bli för bred och för djup.

Domen avkunnas 31 mars klockan 14.

 

 

 

Danska

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".