Avskedstal till TFS

Köpenhamn, Vartov, 1 mars, 2014

 

Som framgått av kallelsen till detta årsmöte och det pressmeddelande som skickades ut i går, blir detta mitt sista årsmöte som medlem av styrelsen eftersom jag har bestämt mig för att inte ställa upp till omval.

För att undvika alla missförstånd vill jag understryka att mitt beslut varken beror på att jag är ålderssvag (det tycker i alla fall inte jag) eller att jag blivit trött på TFS eller är missnöjd med Sällskapets utveckling.

Tväremot. Jag har fattat detta beslut för att det går bra för TFS och för att vi har en ledning som definitivt kan klara sig utan mig.

Dessutom vill jag göra er uppmärksamma på att jag har varit ordförande i nio år och tycker att tiden är mogen för andra att ta över.

Nu ska man dock inte tro att jag tänker sätta mig i en gungstol framför brasan med en filt över benen. Jag är fortfarande redaktör för Dispatch International, tillsammans med Ingrid Carlqvist, och dessutom driver jag förlaget Trykkefrihedsselskabets Bibliotek, som vi behöver sätta fart på. Det finns också en del böcker jag gärna vill skriva.

Så jag har mycket att göra.

 

När jag nu tar detta steg vill jag gärna säga något om den betydelse TFS har haft.

Det är som bekant svårt att dra några slutsatser om begivenheter som ligger nära i tiden. Historiker vill gärna att det ska ha gått några år innan de börjar spekulera i vad det hela betydde.

Men jag försöker ändå.

När jag från tid till annan fått frågan om vad jag anser att TFS har uträttat, har jag svarat att TFS hållit ett rum öppet för de fria yttrandena. Vi har varit isvaken som sett till att inte hela havet har frusit igen, vilket starka krafter både här hemma och i utlandet arbetar för.

 

Det är svårt att peka ut konkreta segrar vi har vunnit. Vi har inte lyckats avskaffa de två hemskaste paragraferna i vår brottsbalk nämligen 140 (om blasfemi) och 266b (som populärt kallas rasismparagrafen). Och förklaringen är helt enkelt den att makthavarna inte vill lämna dessa instrument ifrån sig. De vill ha dem i reserv, att kunna användas mot dem som hotar deras makt. Eller den dag någon hotar med att ställa dem till svars för att de har förstört landet med sin besynnerliga invandringspolitik, sin islamofili och sitt krypande för byråkraterna i Bryssel.

De vill ha kvar 140 och 266b för att kunna stoppa envar som säger sanningen.

Kampen mot kränkningsparagraferna ska fortsätta med all den styrka vi kan uppbåda. Och det är jag säker på att den kommande styrelsen kommer att göra.

 

Vår betydelse ligger i att vi har existerat och hållit oss på benen trots alla försök att baktala oss, utmåla oss som hatiska, dra oss inför rätta och värre än så. Från början hade vi en i stort sett enig press mot oss, och vi mötte motstånd från en förkrossande majoritet av Folketingets ledamöter som med några viktiga undantag absolut inte bekymrar sig det minsta om yttrandefriheten, men gärna säljer vad som helst om de tror att det kan tjäna deras egna karriärmässiga och ekonomiska intressen. Den så kallade universitetsexpertisen och de flesta i kulturlivet har vi också haft emot oss. Det verkar inte heller som om vi har särskilt många vänner på åklagarmyndigheten.

Men vi har stått emot och fortsatt säga våra åsikter om yttrandefrihetens omistlighet. Vi har aldrig kompromissat och aldrig börjat tala om den fina tonen och vi har aldrig accepterat att det skulle existera någon rätt att inte bli förnärmad.

Och vi är väl den enda ideella organisation som har gjort det utan att vackla. Det finns visserligen en annan förening som betraktar sig som mycket finare än vi, och som på papperet också säger sig kämpa för yttrandefriheten. Men utan att gå in på detaljer kan man väl säga att den föreningen mest har visat sig hitta på argument för yttrandefrihetens begränsningar [PEN, reds anm].

 

Sedan jag höll min första verksamhetsberättelse till det konstituerande årsmötet i mars 2005 har jag försökt hålla fast vid två huvudsynpunkter:

För det första: När någon försöker hindra andras yttrandefrihet beror det alltid på att de vill genomföra något de inte skulle lyckas med om det fanns frihet att kritisera, inhämta och sprida information samt diskutera.

För det andra: Att bekänna sig till yttrandefriheten i allmänhet är berömvärt, men för oss knappast framåt. Till och med den värste skurk och förtryckare kan hålla festtal om vilken fantastisk sak yttrandefriheten är.

Om vi ska ta oss själva på allvar och om andra ska kunna göra det blir vi tvungna att noggrant analysera vilka det verkligen är som vill ta yttrandefriheten ifrån oss och varför. Och därefter måste vi konfrontera dessa krafter och efter bästa förmåga säga sanningen om dem.

 

I min första verksamhetsberättelse 2005 identifierade jag två huvudkällor till de angrepp på yttrandefriheten vi ser omkring oss just nu: Islam och EU. Och den åklagarmyndighet som ständigt står beredd att dra oss inför rätta beter sig som hantlangare för dessa diktatoriska krafter. Detsamma gör de medier och så kallade kulturpersonligheter som gjort sig bästa för att utmåla TFS som hatiska.

Detta har jag sagt öppet under alla år och det kommer jag att fortsätta säga.

Jag hoppas att den kommande styrelsen håller fast vid de två synpunkter jag just har nämnt, så att vi aldrig blir en tandlös förening för festtalare som mest bekymrar sig om den goda tonen.

Om vi håller fast vid den kursen blir vi aldrig en plats för folk som vill främja sina karriärambitioner och påbörja en social uppstigning. Det kan man göra på så många andra ställen TFS får aldrig bli en av dem.

 

Till sist vill jag tacka TFS medlemmar som genom åren visat mig den stora äran att välja mig till styrelsen och till mina kamrater i styrelsen som valt mig till ordförande.

Det har varit en glädje att få stå i spetsen för en förening bestående av så orädda människor.

Jag är säker på att när denna periodens Danmarkshistoria en gång ska skrivas om det över huvud taget finns ett Danmark och någon som vill skriva om det så kommer Trykkefrihedsselskabet af 2004 att inta en förnäm position: som en av de få platser för motstånd mot förtryck, enkelriktning och fördumning som fanns.

Tack för nio goda år. Och lycka till med de nästa.

.

 

 

 

 

 

 

 

 

Danska

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".