KRÖNIKA: Sveriges försvar påminner om Beatles: Making nowhere plans for nobody

Beatles, är mitt svar. Beatles är vårt försvar. Beatles är allt som är kvar. I år, 2014, jubilerar vi att Sverige haft fred i 200 år. Sverige har inte förklarats eller förklarat krig mot annan nation och följaktligen inte formellt befunnit sig i krig sedan 1814.

Sveriges förhoppningsvis sista fälttåg gick mot Norge, som då var under svensk suveränitet. Fälttåget varade endast tre veckor, det vanns av svenskarna som hade en överlägsen krigsmakt. Nu, 200 år senare, har vi i stället halvdåliga ståuppkomiker och Aftonbladet med invandrade kommunister som anfaller Norge verbalt. Är det allt vi har, är det vårt stolta svenska försvar år 2014? Ett antal nonsensmänniskor, i sitt nonsensland som gör upp sina nonsensplaner för ingen?

12 januari 2014 inleddes årets försvarskonferens Folk och försvar i Sälen. Det kallar den mest onödiga konferensen i Sverige. Vi har ju inget försvar längre, varje år de träffas på denna konferens medför en försämring för våra tappra gossar och kvinnor under flaggan.

 

Jag hade förmånen att få göra värnplikten (eller rättare sagt varit tvungen att göra den, det var en allmän plikt en gång i tiden). Jag har fått gå in i en röd stuga och därinne åka hiss några tiotal meter ner till bostads- och arbetssalar för radarpersonal (hemligt). Jag har fått se de underjordiska hangarerna för vårt en gång så effektiva flygvapen. Jag har fått lyssna på säkerhetspolitiska föredrag, och därigenom vetat att de öststatsbilar som var TIR-skyltade inte alls hade åkt vilse i skogarna runt en flygbas, de var lastade med spionutrustning och kollade in oss. Jag har jagat fallskärmsjägare nattetid, och varit jagad själv som objekt (övningar och lite bus, naturligtvis).

På den tiden visste alla att fienden, den lede fi som det kallades, kom från öster. Sedan lades öster, alltså Sovjetunionen, ner, kommunismens största imperium rasade under slutet på 1980-talet som ett korthus, och vår skräck för atomkriget sjönk gradvis undan. I ett slag försvann det omedelbara hot som hade motiverat oss att ha, och bekosta, en försvarsmakt som kunde försvara oss. Försvarsmakten började monteras ner, sakta men säkert.

 

Så vad talar de om, våra folkvalda som deltar på konferensen om vårt numera rudimentära försvar? Under konferensens första dag talde Miljöpartiets Åsa Romson om fredskår och dialogpolis. Jag har en liten erfarenhet av vårt försvar, ingen erfarenhet av krig, men en sak vet jag: en invaderande makt vill ha något. Enda sättet att försvara det de vill ha är att göra det så jobbigt, svårt och besvärligt för dem att ta det de vill ha att de undviker att ta det.

Min undran är om Åsa Romson tror att hennes svada kan vara den avhållande tröskeln för en invaderande makt att invadera oss? Knappast. Inte ens alla miljöpartister i korus skulle med sitt virriga prat kunna avskräcka en invaderande makt, det finns ju dessutom öronproppar för de invaderande.

 

Så vad säger Åsa Romson och Miljöpartiet egentligen? Jo, att de inte har en aning om vad de talar om. De har även missat något annat, nämligen att en invaderande makts soldater inte alltid är välvilligt inställda till folket de invaderar, det har historien visat. Barn blir föräldralösa, fäder, mödrar och syskon mördas, flickor våldtas. Är det sådant en miljöpartistisk fredskår eller dialogpolis ska se till inte händer? Tyvärr är de enda som lyckats med sin försvarspolitik Miljöpartiet, de vill ju ha ett ickevåldsförsvar och det är precis vad vi har nu.

Låt mig ge lite information om en del av vårt stolta svenska försvar, om den svenska marinen: Vi har 2 700 kilometer kust att försvara. För att förstärka det försvaret beslutades om inköp av kustkorvetter, bland annat kustkorvett Visby, som det beställdes fem stycken av till en totalkostnad av 11 miljarder kronor.

 

Visby är en så kallad stealth, alltså nästan osynlig på radar, den kan därmed smyga sig på fienden. Det toppmoderna 73 meter långa fartyget var projekterat med följande beväpning:

Vid test av robotskott uppdagades att placeringen av robotarna hade en liten bieffekt: kommandobryggan brann upp. Alltså: inga robotar. De två kulsprutorna på däck förstör fartygets stealth/radarosynlighet, så de finns inte på däck, de finns under däck. Vid behov ska de bäras upp och monteras på däck. Det kan bli lite stressigt att knata ner och hämta dem vid en plötslig attack, för att inte säga mycket stressigt att skruva dit dem: Nisse, tog du med skiftnyckeln?

 

Fartyget ska även vara utrustat med en helikopter på akterdäck. För att radarosynligheten ska funka måste helikoptern sänkas ned i fartygets skrov, därför fungerar akterdäcket som en hiss. När allt var färdigbyggt kom man på en sak: helikoptern är en halv meter för lång, den går inte ner i hålet. Resultat: ingen helikopter.

Så vad har vi fått för våra 11 miljarder? Vi har fått fem moderna, snabba, osynliga båtar som inte kan försvara ens sig själva. De har en kanon, som kan skjuta framåt, på fördäck. Blir fartyget attackerat bakifrån är det lite jobbigt, som ett fartygsbefäl lär ha sagt. Men vi har fem båtar att visa upp i alla fall. Lite bananrepublik över det hela, eller hur?

 

Förutom de fem ineffektiva och dyra båtarna, ska besättning till varje båt finnas. Om en ur besättningen är sjuk (till exempel kocken eller läkaren) ska vikarie/ersättare kallas in, fartyget får inte löpa ut utan fulltalig besättning. Det råder sådan personalbrist att det inte finns ersättare. Så den lede fi behöver inte ens besvära sig med att skjuta på våra försvarslösa moderna dyra båtar, det räcker att nysa på besättningarna!

Detsamma gäller för besättningarna till de moderna och väl ansedda svenska u-båtarna, är en man sjuk kan ubåten inte löpa ut. Vicken nysning, svenska folket, ni betalar för operettbåtar. En föreställning. En show. De har lyckats skjuta robotar från fartyget Visby utan att det brann upp, vilket kan ses som en pyrrhusseger.

 

Jag nämnde i början de underjordiska hangarerna för vårt en gång så effektiva flygvapen, det som varit och är ryggraden i Sveriges försvar. Hur pass bärande är den ryggraden nu? Långfredagen 2013 övade ryskt krigsflyg anfall mot Sverige. Inget svenskt jaktflyg gick uppför att möta dem, vi hade inga plan eller piloter i beredskap den natt ryssarna anföll. Det satt svenska militära radarobservatörer och följde de ryska krigsflygplanen på sina radarskärmar, som om det vore ett tv-spel.

Ändå utropar vår försvarsminister: Säkerhets-, krisberedskaps- och försvarspolitiken syftar till att hela tiden, dygnet runt, vara förberedd på att det oförutsägbara kan inträffa. En nonsensmänniska, i sitt nonsensland som gör upp sina nonsensplaner för ingen.

 

Det ryska flyget övade anfall mot Gotska sandön, vilket är tämligen ofarligt för dem eftersom Sverige inte har några militära förband på Gotland. En fiende kan alltså sätta sina trupper på plats obehindrat och fortsätta sitt anfall från Gotland (nyligen ställdes åtta stridsvagnar i förråd på Gotland, sex till ska ställas dit, det är vårt försvar om exempelvis 1 000 välutbildade, välutrustade och högmotiverade elitsoldater landsätts på ön).

När de gjort det har de en flygbas att operera från, samt mark att placera sina robotförband på. Vad kan vårt försvars ryggrad, flygvapnet, göra mot detta? Sannolikt ingenting, vi är inte en numerärt överlägsen krigsmakt längre.

För bara 25 år sedan hade Sverige 20 flygdivisioner, i dag är vi nere på fyra. Dessutom saknar två av de fyra divisionerna enligt Riksrevisionen så mycket personal att de inte kan gå i strid. Vi har alltså i praktiken 10 procent av vår flygvapenkapacitet kvar!

 

Hur ser då vår flygvapenkapacitet att försvara Sverige ut?

När 40 JAS-plan är nedskjutna är det Godnatt, Sverige. Ska vi gissa på fem timmar? 28 oktober 2013 var dags för ryskt flyganfall igen. Ryska bombflyg gjorde offensiva övningar vid Ölands södra udde. Fem plan, varav två bombplan, gjorde anfallsövningar mot Sverige, Polen och Baltikum under två timmar. Den här gången lyckades vårt flyg få upp två jaktplan i luften.

 

Ryssland har byggt upp en av de modernaste och bäst utrustade krigsmakter som finns. De har mängder med vältränade soldater, i den senaste övningen de genomförde i höstas deltog 70 000 man. Vad kan Sverige sätta in mot dessa välutbildade soldater?

Vi lämnar marinen och flygvapnet och ser på våra markförband, som numera är ett så kallat insatsförsvar. Vad betyder det? Att vårt försvar ska vara beredda att med relativt kort varsel sättas in var som helst i världen, till exempel i Gävle eller Afghanistan. Vilka ska då ta hand om markförsvaret i vårt mycket avlånga land om vi blir anfallna (det finns för övrigt inga brigader placerade mellan Enköping och Luleå)?

 

Det ska bland annat hemvärnet göra. Hur många man har hemvärnet under sin flagga? 22 000. Dessa mycket engagerade, motiverade och duktiga människor lider av brist på materiel. En anekdot om hemvärnet är följande: en av de kalla vintrarna frös Banverkets växlar, så tågen kunde inte rulla. Personal var tvungna att manuellt hacka bort isen ute i spåren.

Hemvärnet erbjöd sig att ställa upp med ett antal tusen man som skulle hacka och skyffla is, viket Banverket naturligtvis var glada för. Det visade sig att hemvärnet inte hade utrustning nog för uppgiften, det slutade med att endast femtio man från hemvärnet röjde is.

Låt oss hårdra det. Vårt försvar består av:

 

De senaste 20 åren har vi förts bakom ljuset av våra regeringar och vår försvarsminister Karin Enström gör som alla våra ministrar gör numera, hon flosklar.

Säkerhets-, krisberedskaps- och försvarspolitiken syftar till att hela tiden, dygnet runt, vara förberedd på att det oförutsägbara kan inträffa. En nonsensmänniska, i sitt nonsensland som gör upp sina nonsensplaner för ingen. Kom ihåg det jag skrev nyss: vi har inga brigader mellan Enköping och Luleå, det absolut mesta av vårt försvar är förlagt i södra Sverige och Norrland.

Men vad är då hotet mot Sverige, finns det överhuvudtaget? Jag vet en sak: före krig råder fred. Så har det alltid varit. Hotet mot fred finns alltid, det kan vi se genom historien bland annat med skottet i Sarajevo som startade Första världskriget, som i sin tur danade Adolf Hitler och kanske därigenom var grunden för Andra världskriget.

 

Kan ett nytt skott starta ett krig? Självklart, om de andra ingredienserna finns. Låt oss blicka österut igen mot vår gamla lede fi. Det kommunistiska imperiet föll samman under 1980-talet för att upplösas helt i början på 1990-talet. Resultatet av ett förtryckt folks nyvunna frihet blev kaos och först nu, 20 år efteråt, har olika resultat nåtts i de forna sovjetiska lydstaterna.

Men en av konflikthärdarna inom Sovjetblocket har varit mellan islam och kommunismen, och den finns kvar i det land som har stabiliserats och är relativt sett en välmående nation med en hårdnackad statsledning, Ryssland. Presidenten Putin är något av en nationsbyggare, och vill naturligtvis återupprätta det forna Rysslands storhet (de är mycket stolta, ryssarna). Därför har Putin bland annat satsat på att bygga upp Rysslands krigsmakt till att i dag vara modern, stor och mycket slagkraftig.

 

Ryssland har även kärnvapen. Frågan är, vad har en nation en krigsmakt till? Anfall eller försvar, naturligtvis, och ibland är anfall det bästa försvaret. Ryssland har tagit en viktig prestigeskalp genom att få arrangera de olympiska vinterspelen 2014, ett för Ryssland enormt PR-jippo och för Putin sannolikt en personlig framgång. En helt ny stad med hotell och tävlingsarenor byggs upp i Sotji.

Men redan före invigningen av de olympiska spelen har tre bombdåd med islamistiska förtecken skett i Ryssland, de tros vara muslimska fundamentalisters protest. Den ryska presidenten har mullrat och förklarat sig villig att sätta in åtgärder mot Saudiarabien som finansierar en del av de muslimska terrornätverk som sannolikt finns över jordens yta, till exempel i Ryssland och förmodligen även i Sverige.

Åtgärder kan vara i form av kärnvapen, vilket påminner om det gamla Kalla kriget och terrorbalansen vi hade under 1950-1980-talen. Lägg därtill att vår idrottsminister aviserat att hon inte kommer delta under invigningen av de olympiska spelen på grund av Rysslands inställning till de mänskliga rättigheterna.

 

Det kan ses som en diplomatisk skymf. Vad kan ett scenario vara utifrån detta? De olympiska spelen invigs 7 februari 2014. En del av världens ledare och prominenta personer avstår från att delta. En självmordsbombare lyckas under invigningen eller dagar efter den i sitt uppsåt, och mördar många tiotals åskådare, samt skadar betydligt fler. Allt är direktsänt i TV över hela världen. Ett stort antal åskådare far av säkerhetsskäl hem, liksom ett antal idrottsmän.

President Putin, som har stora resurser till sitt förfogande, vet vilken eller vilka grupper som förstört hans olympiska spel och hans anseende. En del av dem finns i Sverige, och är kopplade till de arabiska finansiärerna som Putin mullrat mot tidigare. President Putin, som redan är diplomatiskt förödmjukad av Sverige, begär dessa i hans ögon terrorister och brottslingar utlämnade. Sverige vägrar.

 

Begäran om utlämning eskalerar i tonhöjd, diplomatiskt förtäckta hot framställs, vilket Sverige inte förstår, läget blir fort ansträngt. Ryssland har kortdistansrobotar i Kaliningrad, dessa når till sydöstra Sverige (kom nu ihåg var vi har det mesta av vårt försvar lokaliserat) och de kan kärnvapenbestyckas. Samma sak gäller uppe i norra Sverige, vi kan nås av ryska kärnvapenbärande kortdistansrobotar. Budskapet är mycket tydligt: sitt still annars smäller det.

I april månad är läget låst, och Putin ger en order: hämnas vår förödmjukelse. Täckmantel: hämta terroristerna från Sverige. Långfredagen 2014 flyger ett antal krigsplan mot Sverige och Gotland, vilket vårt försvar ser på radarskärmarna. I detta läge skickas ett antal Gripen upp för att möta och observera, men de skjuts ned av ryska jaktplan som ingår i den flygstyrka som flyger an mot oss. En del av styrkan är trupptransportplan som landar på det försvarslösa Gotland. Därmed har ryssarna en bas att operera från mot vårt fastland.

 

Påskaftonen 2014 har de landsatt 200 000 man i Sverige, och vi har knappt vaknat ur vår törnrosasömn. Sedan börjar terrorn. Dessa soldater ska bo, äta och förlusta sig. Är scenariot möjligt? Absolut. Är det troligt? Nej. Men inte omöjligt.

Om det inträffar vill jag som svensk medborgare ha ett mycket starkt försvar, ett som gör att en eventuell invasion är alltför jobbig, svår och besvärlig för de invaderande att de undviker att invadera. Jag vill ha en riksdag som har viljan att försvara vårt land. Jag vill ha en regering som avsätter medel för att kunna göra det. Jag vill höra vår försvarsminister med stål i blicken säga: Vår beredskap är god, vårt försvar är starkt.

Men det enda jag hör är ett antal nonsensmänniskor, i sitt nonsensland, som gör upp sina nonsensplaner för ingen. Det är mitt samhällsskydd, min trygghet och mitt lands försvar. Jag hör Beatles textrader: He´s a real nowhere man, sitting in his Nowhere land, making all his nowhere plans for nobody.

Det enda vi har är Beatles.

[divider]
Tyckte du om den här artikeln? God journalistik kostar pengar men på grund av ständiga attacker mot oss kan Dispatch International i nuläget inte ha prenumeranter. Vi hoppas därför att du vill stödja oss med ett ekonomiskt bidrag. Klicka här för att donera en slant!

Missa inte när vi uppdaterar, prenumerera på vårt nyhetsbrev. Efter att du tryckt på subscribe skickas ett mejl till dig för godkännande.


Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".