LEDARE: När sanningarna blir för obehagliga

Jag vill gärna tro att om folk bara får goda och faktabaserade argument, så är de kapabla att ändra åsikt. Intelligenta människor brukar (även om det kan ta emot att erkänna fel) faktiskt klara att böja sig för fakta som bevisar att de haft fel. Detta gäller dock inte för anti-rasisterna och mångkulturalisterna.

ingridcarlqvistledare1Tidigare i dag publicerade Dispatch International resultaten av en stor undersökning bland muslimer i sex europeiska länder. Den visar utan tillstymmelse till tvekan att en majoritet av muslimerna sätter sharia före våra sekulära lagar, att de menar att det bara finns en tolkning av Koranen och att muslimer bör gå tillbaka till islams rötter.

 

Detta borde förskräcka de politiker och mångkulturvurmare som levt i tron att det finns eller håller på att utvecklas en europeisk islam ett slags islam som inte längre menar att Koranen är Allahs exakta ord som måste följas av alla som vill undvika att brinna i helvetet. Det borde ge en klump i magen hos alla dem som förföljer oss islamkritiker och få dem att sluta kalla oss rasister och muslimhatare. Det är helt uppenbart vilka som bär på det största hatet mot andra grupper: muslimerna.

Vilket i sig inte är det minsta konstigt eftersom deras heliga skrifter lär dem att hata icke-muslimer. Och de heliga skrifternas budskap bankas in i muslimska barn från mycket späd ålder. Det är ytterst få som har förmågan och modet att kliva av detta hatiska korståg mot icke-muslimer: Ayaan Hirsi Ali, Wafa Sultan, Sabatina James och några till.

 

Det krävs mod att inse att allt man har lärt sig och trott på är inhumant och farligt. Det krävs mod att lämna en religion vars mål är att döda alla dem som konverterar eller blir ateister.

 

 

Undersökningen visar svart på vitt att den grupp muslimerna hatar allra mest är de homosexuella, tätt följda av judarna. Judar är enligt islam likställda med apor och grisar och förtjänar bara förakt. I Koranen 5:60 står det om Bokens folk, det vill säga judarna:

 

Skall jag säga er vad som inför Gud förtjänar ett hårdare straff än detta? [Det är vad de gjorde] som, därför att de dyrkade onda makter, drabbades av Guds fördömelse och Hans vrede och som Han förvandlade till apor och svin. Deras läge var sämre och de hade förirrat sig ännu längre bort från den raka vägen.

 

Och tro nu inte att detta är en gammal bortglömd vers som ingen bryr sig om. Islamiska ledare gör dagliga utfall mot aporna och grisarna. Den saudiske shejken Abd al-Rahman al-Sudayyis stod för några år sedan i Meckas viktigaste moské och bönföll Allah att förinta judarna. Han uppmanade araberna att lägga ner fredssamtalen med dem eftersom de är mänsklighetens avskum, jordens råttor, brytare av pakter och avtal, profetmördare och grisars och apors avkomma.

Här är fler exempel:

 

Av ren självbevarelsedrift kunde man därför tänka sig att judar över hela världen skulle ställa sig lika kritiska till islam som till nazismen. Det gör säkert många av dem också, men de tongivande människorna i SKMA, Svenska Kommittén mot Antisemitism, utmålar i stället budbäraren som fienden.

I deras värld är den islamkritik jag och många andra för fram (eftersom vi vet vad islam går ut på och för med sig), i själva verket uttryck för okunniga fördomar.

När svavelosande imamer över världen uppmanar muslimer att hata judar, hänga homosexuella och stena otrogna kvinnor ser SKMA inget fel i detta.

Men när jag och andra talar om vad imamerna säger och vilket extremt farligt hat de inympar i sina följare, då är det vi som är farliga och hatiska. Man får verkligen vända ut och in på alla hedersbegrepp för att påstå något sådant hur står de ut med sig själva?

 

Här finns ett intressant psykologiskt dilemma. Av vilken anledning lierar sig SKMA hellre med sina värsta fiender, än med oss islamkritiker? Jag vill inte döda någon enda människa. Jag uppmanar heller inte andra att döda, slå eller hata människor. Jag kritiserar en ideologi som är minst lika hemsk som nazismen faktiskt värre eftersom den lurar folk att det är Allah som bestämt att judar är apor och grisar och inte en mustaschprydd skrikhals ändå är det jag som är skurken i SKMAs värld.

Nu senast är det Mathan Ravid som i SKMAs nyhetsbrev för december och i EXPO 4/2013 gör våldsamma utfall mot mig och Dispatch International.

 

Helt lögnaktigt påstår Ravid att jag brukar kalla muslimer för nazister. Det skulle aldrig falla mig in. Det jag säger är att nazism och islam är två totalitära ideologier med många gemensamma drag: judehatet, herrefolksmentaliteten och föraktet mot alla som inte är som de själva.

Men lika lite som jag tror att alla i Nazityskland var fullblodsnazister, tror jag att alla muslimer ställer upp på hatet inom islam. Men! Undersökningar som den vi skrev om i dag måste tas på allvar. Att en majoritet av Europas muslimer föredrar sharialagar (för att de kommer från Allah) framför sekulära (för att de kommer från människor), är alarmerande. Lika otäckt som växande nazismen på 1930-talet som få vid sidan av Winston Churchill tog på allvar.

 

Menar SKMA verkligen att vi européer än en gång ska behöva drabbas av totalitärt mörker med världskrig som följd? Bara för att de själva ska kunna fortsätta låtsas att judar och muslimer delar samma offerkofta och att allt som pekar på motsatsen är missförstånd, olycksfall i arbetet och marginella företeelser?

Tyvärr verkar det vara fallet. Jag beklagar det djupt, men tänker ändå fortsätta exponera det islamiska judehatet. De judar, kristna och muslimer som vill fortsätta leva i ett sekulärt och demokratiskt Europa måste ta det muslimerna säger på allvar.

Det kan inte vara meningen att vi ska låta dem krossa våra frihetsrättigheter, bara för att vi är rädda för att kallas rasister.