Vita Rosen svarar Sydsvenskan

Likheten mellan nazism och islam är fanatismen och det absoluta anspråket på att sitta inne med den enda sanningen.

 

vita-rosen-600x330I en ovanligt okunnig artikel i Sydsvenskan utser teologen och författaren Ann Heberlein stenkastarvänstern till hjältar. (Sydsvenskan). Antidemokraterna och våldsverkarna som stod utanför Kockum Fritid och med okvädinsord, äggkastning och slag försökte hindra människor från att delta i ett fredligt möte med den holländske partiledaren Geert Wilders, är inga vanliga bråkstakar. Och för att understryka hur fantastiska just dessa våldsverkare är, citerar hon den tyska motståndsgruppen Vita Rosen: Ingenting är så ovärdigt en civiliserad nation som att tillåta sig att motståndslöst styras av en ansvarslös klick som har givit efter för sina lägsta instinkter.

Det är en ganska bra beskrivning av läget i Sverige just nu. Vi styrs, utan något märkbart motstånd, av en ansvarslös klick som gett efter för en av de lägsta instinkterna att framstå som goda men i själva verket ställa till enorm skada.

I Vita Rosens första flygblad stod: Är det inte sant att varje hederlig tysk skäms över sin regering i dessa dagar? Vem av oss kan överblicka de skammens dimensioner som kommer att drabba oss och våra barn när slöjan en dag har fallit från våra ögon och det mest fruktansvärda brott brott som trotsar allt mänskligt förstånd når dagens ljus?

Att jämföra Hitlers angreppskrig och hans utrotning av miljontals judar med dagens moderatstyrda Sverige, är en tanke som svindlar för de flesta. Icke desto mindre finns likheterna där: Nedmonteringen av demokratin, förföljelserna av oliktänkande och ett samhällsexperiment av aldrig skådat slag. Att inom loppet av några årtionden byta ut stora delar av Sveriges befolkning och förvandla det land man är satt att förvalta, från ett tryggt och välmående samhälle till världens näst värsta våldtäktsland, trotsar sannerligen allt mänskligt förstånd.

I ett sådant land behövs motståndsorganisationer, det håller jag med Heberlein om. För övrigt har hon fått det mesta om bakfoten. Att ens nämna det antidemokratiska och våldsälskande AFA med anhang i samma mening som Vita Rosen är en skymf mot de unga, modiga tyskarna i denna antivåldsorganisation.

En som säkert blir mäkta upprörd när hon får läsa Ann Heberleins dumheter är Suzanne ZellerHirzel (bilden), en av de sista överlevande från Vita Rosen. I dag är hon medlem i the Peoples Movement Pax Europa, en organisation som motsätter sig islamiseringen av Tyskland och övriga Europa. I en intervju 2009 förklarade (New English Review) Suzanne Zeller-Hirzel sitt nya engagemang:

Jag läste många, många böcker i ämnet, särskilt Mark Gabriels bok Islam and Terrorism. Då insåg jag att man inte stillatigande kan acceptera dessa saker utan måste göra något åt dem. Man måste stödja denna sak, det är nödvändigt.

På frågan om vilka likheter hon ser mellan islam och nazism, svarade Vita Rosen-medlemmen:

Fanatismen och det absoluta anspråket på att sitta inne med den enda sanningen. Den andliga enkelheten är densamma hos både islam och nazismen.

Reportern frågade sedan Suzanne Zeller-Hirzel varför hon tror att det är så svårt att förklara dessa likheter för allmänheten, och här bör teologen Heberlein spetsa öronen:

Det finns en allmän likgiltighet för religiösa frågor som gör det svårt att nå ut. Allmänheten tror också att vi måste vara rättvisa mot alla. Detta är kontraproduktivt. Det finns också ett allmänt välstånd med relativt hög levnadsstandard som gör människor lata. Det finns bara en sak som kan hjälpa och det är utbildning.

Utbildning, säger Suzanne Zeller-Hirzel. Kunskap. Just detta som medierna försöker hindra svenskarna från att skaffa sig när det gäller islam. Att Tryckfrihetssällskapet erbjuder sådan kunskap retar uppenbarligen gallfeber på journalisterna som fortfarande tror sig ha tolkningsföreträde i alla frågor.

Ann Heberlein må vara totalt okunnig om Vita Rosen och sakna förmåga att se vilka de verkliga motståndskämparna är, men en sak hade hon rätt i det finns något att försvara. Heberlein tycks tro att det som ska försvaras är vänsterextremisternas rätt att kasta saker på sina meningsmotståndare och hindra fredliga möten från att äga rum, men det vi ska försvara är vår frihet.

Frihet från religiöst förtryck, friheten att få fortsätta leva i en västerländsk demokrati utan fatwor, halshuggningar, steningar och allt annat som hör hemma i den islamiska sharian.  Ska det hittas hjältar någonstans, så är det sannerligen inte bland stenkastarvänstern utan bland dem som vågar stå upp för denna frihet.

PS. Jag begärde plats för genmäle i Sydsvenskan, men kulturchefen Rakel Chukri tackade nej till min fråga om att skriva ett genmäle eftersom Heberleins artikel handlar inte om Tryckfrihetssällskapet utan om en moralisk frågeställning, att agera eller inte agera i en tid då främlingsfientlighet växer sig starkare i Europa.

Både hon och Ann Heberlein har alltså fullständigt missuppfattat var hotet mot Europa kommer ifrån.