KRÖNIKA: Jag en riktig bondläpp

Det var dagen då jag plötsligt kände mig som en riktig bondläpp. Expressens dag, kan vi kanske kalla den. Det var dagen då tidningen hängde ut politiker och bästa borgare, som använt sin yttrandefrihet för att lufta sin instängda frustration. Dagen då Sverigedemokraternas talesman klev rakt i PK-fällan i sin nitiska iver att visa att SD sannerligen inte gillar den typen av människor.

hejI backspegeln är det lätt att tala om vad Linus Bylund skulle ha sagt och gjort som att sitta på läktaren vid en fotbollsmatch och berätta hur spelarna på plan borde göra.

Kanske är det mer konstruktivt att titta på den möjliga effekt som SDs nolltolerans i förlängningen kommer att ha på partiets utveckling. Många SDare känner sig oroliga i dessa dagar. De är rädda för att svara när okänt nummer ringer i telefonen: Kan det vara uteslutningsutskottets utsända som ringer för att be mig riva sönder mitt medlemskort?

 

För det är enkelt att konstatera att de mest aktiva inom SD då och då har hojtat till i en kommentar under en artikel här eller där, och att alla inte är lika vältaliga när känslorna kokar och det varken finns adrenalin- eller alkolås på tangentbordet.

Den som inte står upp för den politik och de regler som Sverigedemokraterna har satt upp, ska kanske fundera på om SD verkligen är partiet för dem, sägs det rimligt nog från ledningscentralen. Frågan är om ledningen egentligen gör partiet (eller skulle jag drista mig till att använda begreppet rörelsen i stället) en björntjänst?

Risken att SDs särskilda politiska initiativ på invandringsområdet urvattnas, är enligt min åsikt påtaglig. Och det finns väl ingen som inbillar sig att SD hämtar sina väljare från de kretsar som är positiva eller neutrala till Sveriges invandringspolitik. I så fall har de fel.

 

Ordet främlingsfientlig hänger fast vid partiet som getingar på en sockerkaka. För en genomsnittssvensk betyder ordet att man hatar alla svarta, alla halvsvarta, alla homosexuella, araber, filippinare, thailändare, turkar, romer, ja även polacker och andra Östarbetare. Givetvis hinduer och allra mest muslimer!

Sverigedemokraterna måste, enligt min uppfattning, tala tydligare. Partiledningen måste våga bryta ner invandringsdiskussionen till enskilda problemområden och sätta namn på dessa, så att lokala politiker, talesmän och vanliga medlemmar har ett stringent budskap att vidareförmedla.

 

Ett av de första stegen måste vara att göra upp med den socialistiska grundtesen om att alla människor är likadana. Alla människor är förvisso lika värda, men alla människor är inte likadana. Det är skillnad på en blond svensk flicka som dansar naken vid en skogssjö om natten och en pyjamasklädd rättrogen som vill slå ihjäl henne. Henne tycker vi om, inte honom. Men i Guds ögon är de lika mycket värda. Men att inbilla människor från första skoldagen att alla kulturer är likadana och likvärdiga är förräderi. Det är de inte.

Den kristna kulturkretsen (inte bara Västvärlden utan även delar av Ostasien, Sydamerika och några stater i Afrika) har under århundraden levt i sekulära samhällen, där stat och religion har varit mer eller mindre separata institutioner. Jag vet inte hur många människor som förstår varför det är så, men de är uppenbarligen alldeles för få. Svaret är dock enkelt, det står i Matteus 22:20-21, som slutar med: Ge då kejsaren vad som tillhör kejsaren, och Gud vad som tillhör Gud.

 

Man behöver inte att vara religiös för att förstå att dessa ord förklarar varför våra samhällen är människostyrda och inte Gudsstyrda som de islamiska. Och här är jag framme vid kärnan. Det måste till ett klargörande för att tränga igenom den främlingsfientliga kokongen, och en gång för alla slå sönder skalet som inte bara håller oss instängda, utan ännu värre stänger många ute.

Det blir för komplicerat att här lista alla skillnader mellan kristendom och islam, men det är en vedertagen sanning att religioner är kulturbärande. Därför bör det också vara rumsrent att prata om olika kulturer och deras olika värderingar och skilda uppfattning om vad sunt förnuft är.

 

I två domar i Europadomstolen från 2003 slås det fast att sharia inte är förenlig med den västliga demokratin. Eftersom det inte finns någon islam utan sharia (den gudagivna lagen) kan det därför inte vara fel att informera om att islam inte går att förena med vårt samhälles lagar och regler.

Då Sverigedemokraterna inte går in för parallellsamhällen, måste det vara tillåtet att framföra kritik av den tillåtna massinvandringen av muslimer. Och det är nödvändigt att få igång en diskussion i det offentliga rummet om hur vi ska undvika en framtid som multikulturell (kristen-islamisk) nation där tillståndet blir lika kaotiskt och våldsamt som i alla islamdominerade områden i världen.

 

Om inte Sverigedemokraterna tar den diskussionen, kan just det hända som vi sett de senaste dagarna. Människors frustration över nationens pågående sönderfall kommer att vändas mot enskilda muslimer (som ju i sin tur är offer för en bakåtsträvande ideologi skapad i en öken för 1400 år sedan, utan möjlighet till utveckling), eller andra svaga grupper som romer, afrikaner (för att de är svarta) eller Östarbetare (för att de jobbar billigare).

Sverigedemokraterna måste från högsta håll komma ut ur skåpet, börja tala klarspråk i den nationella frågan och säga: Detta är vår kultur och den vill vi bevara, den vill vi försvara som sanna patrioter. Först då blir det möjligt att ställa krav inom de egna leden och förmedla ett begripligt budskap.

 

Låt dem som hatar negrer, zigenare, Östarbetare, kineser, hinduer, judar och alla som inte är blonda och blåögda försvinna ur partiet. Det finns ju ett uppsamlingsställe för dem, nämligen Svenskarnas Parti. De blir aldrig många.

Frågan är om Sverigedemokraterna kan få det inflytande som vore bra för landet, utan att börja tala klarspråk i kulturfrågan. Tyvärr är många sverigedemokrater rädda för att hamna på fel sida om årsstämmans nolltoleransregel.

 

Alltså, ta diskussionen, tala klarspråk och gör det nu i kölvattnet på Expressens hetskampanj. Annars är jag rädd, enligt det jag hör, att det en dag bara kommer att vara de konfliktskygga, de rädda och de mest opportunistiska kvar i de lokala SD-föreningarna.

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".