Svensk flicka i feminismens klor

Ingen trodde henne eller hennes bror när de anklagade sin mamma för sexuella övergrepp

Vid 11 års ålder blir hon bortrövad från sitt hem och tvingas sitta inlåst i tre långa år. Bakom kidnappningen står de sociala myndigheterna, som agerar på uppdrag av hennes mamma.

Efter snart tre år på rymmen vädjar den snart myndiga flickan till kammarrätten:

Sätt stopp för den eviga mardröm jag hamnat i!

Berättelsen om Filipstadsfallet (även kallat Nordmarksfallet) är en studie i hur svenska myndigheter förstör för vissa av de barn de är till för att hjälpa. Efter många års propaganda från feministgrupper har socialtjänsterna runt om i Sverige bilden klar för sig: Incestövergrepp begås av pappor, mammor försöker alltid skydda sina barn.

Så när flickan och hennes bror för sju år sedan avslöjade att deras mamma utsatt dem för såväl misshandel som sexuella övergrepp, blev de inte trodda. Föräldrarna var vid det laget skilda och syskonen hade bott hos sin pappa i många år eftersom BUP (Barn- och Ungdomspsykiatrin) anmält att de for illa hos mamman. Men i stället för att polisanmäla mamman, lierade sig Socialtjänsten i Filipstad med henne och utgick från att barnen indoktrinerats av pappan. De förutsatte att mammor aldrig utsätter sina barn för incest och vägrade tro syskonen.

Hela historien började när mamman fick reda på att pappan hade träffat en ny kvinna. Trots att hon tidigare varit med på att barnen skulle hemskolas, använde hon detta faktum som skäl för sina anmälningar till Socialtjänsten. Trots mammans egna erkännanden om misshandel beslöt åklagare såväl 2006 som 2007 att lägga ner förundersökningarna utan att ens förhöra sonen om incestanklagelserna.

I juli 2006 dundrade ett dussintal poliser in på gården där pappa och barn befann sig och grep dem. Flickan beskriver det som sedan hände i sin inlaga till Kammarrätten:

Jag var elva år gammal när jag låstes in och behandlades som en brottsling, och hamnade i en miljö fylld av sex, droger och kriminalitet som jag var helt främmande inför efter en (bortsett från min mammas handlingar), trygg uppväxt på Värmlands landsbygd. På CD-skivan [som hon bifogar, reds anm] finns även bilder på vem jag var när jag placerades på Folåsa, vad jag förvandlades till och vad slutresultatet blev samt mitt nuvarande jag.

Efter tre år på behandlingshemmet Folåsa, som egentligen har en åldergräns på 13 år, hamnade flickan i fosterfamilj men mamman jagade henne ständigt och flickan var livrädd. Det som hänt henne under åren som gått är mer än vad de flesta människor upplever under ett helt liv. I början av 2010 rymde flickan och har sedan dess hållit sig undan från Socialtjänsten, som hon menar varken kan eller vill skydda henne från mamman.

I augusti i år tog Förvaltningsrätten äntligen bort beslutet att flickan skulle vara omhändertagen enligt LVU. Den konstaterade: Det kan enligt rätten inte vara rimligt och knappast lagstiftarens mening att en ung människa ska leva under sådana förhållanden som flickan tvingats göra under så lång tid. Härutöver har socialnämnden inte på något sätt anfört omständigheter som talar emot ett hävande av beslutet. Förvaltningsrätten finner att det intermistiska beslutet ska upphävas.

Men Socialtjänsten i Filipstad ger sig inte. Den överklagade till kammarrätten i Göteborg, trots att flickan snart fyller 18 och blir myndig. De begär nu att omhändertagandet ska förlängas tills hon fyller 20!

Men nu har flickan fått nog. Nyligen skickade hon en tolv sidor lång skrivelse till kammarrätten där hon ger sin syn på allt som har hänt henne sedan hon var elva år. Det är en enda lång faktabaserad uppräkning över hur mamman och Socialtjänsten har förstört hennes barndom. Bland annat skriver hon:

Socialsekreterare NN hotade år 2008 med att jag skulle få sitta inlåst där till min myndighetsdag om jag inte träffade (mammans namn), men jag vägrade ändå. Jag har ej haft något med (mammans namn) att göra sedan februari 2005.

Jag insåg här att jag var tvungen att skydda mig själv från (mammans namn) och att Socialtjänstchefen aldrig skulle sluta låta henne förfölja mig. Skolgången och flytten till pappa var borta från kartan, och därför var allt jag kämpat för raserat.

Psykologen Lars Bagge är en av de experter som har bedömt syskonen som trovärdiga. De journalanteckningarna som flickan nu har skickat in till kammarrätten innehåller tydliga erkännanden från mamman om att hon misshandlat och utsatt barnen för sexuella övergrepp. Enligt Lars Bagge kunde det inte stå tydligare. Mamman har själv skrivit att hon slagit syskonen och därefter signerat erkännandet.

Även JO har riktat mycket allvarlig kritik mot inlåsningen av barnen och hela hanteringen av ärendet. 2008 skrev Justitieombudsmannen?Kerstin André:

Även om jag inte har funnit skäl att väcka åtal mot någon av befattningshavarna för tjänstefel vill jag understryka att det finns anledning att se mycket allvarligt på det inträffade. Pojken och flickan har de facto varit utsatta för ett olaga frihetsberövande. Genom att socialnämnden underlät att fatta omhändertagandebeslut enligt 3 och 6 §§ LVU har saken inte heller inledningsvis kommit att prövas av länsrätt i enlighet med 7 § LVU, vilket inneburit att en grundläggande regel till skydd för den enskildes rättssäkerhet har åsidosatts.

Flickan avslutar sitt 12-sidiga brev till kammarrätten med orden: Anledningen till att jag varit så detaljerad är inte för att uppta tid, utan för att jag hoppas att Ni kan se felaktigheterna och sätta stopp för denna eviga mardröm jag hamnat i.

Fakta:

2005 polisanmälde en 10-årig flicka och hennes 13-årige bror sin mamma för misshandel och sexuella övergrepp. Trots två polisanmälningar har mamman aldrig ställts inför rätta, tvärtom har såväl Socialtjänst som polis och åklagare struntat i barnens vittnesmål. Det behandlingshem där de placerades hade som sitt uttalade mål att få barnen att förstå att det de berättat om mammans övergrepp var osant. Syskonen menar att myndigheterna har förstört deras liv och anklagar Socialtjänsten för att ha hemligstämplat det material som visar att de talar sanning.

 

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".